Vardag med barn

Veckan som gått i ett

2012-02-02T10:11:00.002+01:00

Familjen har haft en hektisk vecka, som det ofta blir när Stora C varit borta mycket. Den här veckan har han kommit hem efter att barnen somnat i princip alla dagar. Det ställer ju förstås en del krav på mig, eller som Casimir uttryckte sig för ett tag sedan "pappa är bara pappa, men mamma är både mamma och pappa". I vilket fall som helst har jag haft god hjälp av farmor och farfar, som vanligt, som bland annat kom och tog hand om Clarissa i tisdags vilket gjorde att jag kunde handla mat utan barn (för ovanlighetens skull) och dessutom ägna mig lite extra åt pojkarna på kvällen.

Men, men - vi har som sagt hunnit med en del också: På måndagen var det babysång med Clarissa och ovanligt vackert fika.

Ovanligt festligt fika på babysången (31 januari 2012)

På tisdagen, när jag var ensam med pojkarna på kvällen, klippte vi ormar i färgat papper.

Caspar drar Lissan i pulkan (1 februari 2012)

Igår onsdag så promenerade jag med Lissan på Djurgården, samt tillbringade eftermiddag och kväll i pulkabacken med pojkarna. Eller, tanken var att de skulle åka pulka men när vi väl var där var det roligare att gunga (delvis då Caspar surade över att jag hade satt Lissan i hans pulka). På kvällen, då Lissan och Caspar sov, tittare Casimir och jag femtio-elva gånger på en film om mineraler. (Den som händelsevis vill se den fem minuter långa filmen kan göra det här: Skatter från jordens inre - Naturhistoriska riksmuseet). Detta då jag väckt idén om att åka till Naturhistoriska museet.

Barnen gungar (1 februari 2012)

Idag torsdag, vilket är en sådan där dag då pappa inte kommer hem alls, har jag alltså tänkt att vi ska åka till Naturhistoriska museet. Farmor har lovat att följa med.

Imorgon fredag, vilket ju är pojkarnas lediga dag, planerar vi att åka till Norrköping. Rapport om detta kommer senare.

Huller om buller

2012-01-31T09:30:00.002+01:00

Inläggen kommer huller om buller. Det innebär att om man vill titta på bilder från Farbror Kays kalas så måste man scrolla ner och titta på inläggen som ligger innan berättelsen om söndagen på Nationalmuseum.

Söndag på Nationalmuseum

2012-01-29T22:17:00.000+01:00

Idag har Casimir och jag varit nästan hela dagen på Nationalmuseet. Jag hade läst om att det skulle vara en visning för barn från fyra år och efter detta "Ateljé för alla" med möjlighet att skapa egna djur i lera.

Vid elvatiden hämtade jag därför min äldsta son i pulkabacken, där han och Caspar åkt Snowracer tillsammans, vartefter Casimir och jag gick till tunnelbanan. Vi blev lite sena, delvis på grund av att jag hade tagit lite för lång tid på mig på morgonen och delvis eftersom Casimir ville stava sig igenom alla skyltar på vägen, men hann ändå precis i tid till visningen (men fick skjuta på lunchen).

Under visningen fick vi leta djur i målningar och skulpturer, vilket var roligt både för barn och medföljande vuxna. Bland annat upptäckte jag att det fanns flera djur i "Karl XII likfärd"samt fick lära mig att den främste djurmålaren under 1700-talet hette Oudry.

Lejonet och spindeln (Jean-Baptist Oudry 1732)

Just "Lejonet och spindeln" en av Oudrys målningar berättade guiden mycket engagerat om, liksom Ehrenstrahls vita ekorre.

Jag hade funderat lite ifall vi skulle gå på visningen, aningen orolig för om Casimir skulle klara av att lyssna hela tiden. Det visade sig att jag inte hade behövt oroa mig, Casimir skötte sig exemplariskt och verkade lika fascinerad som jag av tavlorna och den vackra omgivningen.

Casimir tittar på Centaur

Efter visningen gick Casimir och jag och åt lunch i Nationalmuseums trevliga (men dyra) restaurang Atrium. Casimir åt kyckling medan jag tog det enda vegetariska alternativet som fanns.

Casimir äter smörgås

Mätta och nöjda begav vi oss därefter till ateljén där vi utrustades med lera, verktyg och färg - för egen djurtillverkning.

Casimir får lera

Casimir som sett fram emot detta sedan igår kväll (då jag först väckte idén) var alldeles salig och tittade andäktigt på instruktionen från en av pedagogerna. Lite bekymrad var han över att pedagogen ifråga knådade ihop lerklumpen efter att ha förevisat hur man gör en elefant, men detta löste han snabbt genom att göra en ny.

Lycklig i ateljén

Medan Casimir förfärdigade sin elefant, gjorde jag det enkelt för mig med min lerorm.Väl färdig med den fick jag blodad tand och fortsatte med en dinosaurie och en katt medan Casimir gjorde en orm med stora öron.

Koncentrerat arbete

Då lerdjuren var färdiga fick vi måla dessa med akrylfärg och därefter försiktigt lägga dessa i papperskassar inför hemtransporten. På vägen hem tittade vi på konstutsmyckningarna i tunnelbanan och hade väldigt trevligt. Under hela dagen var för övrigt den enda saken vi över huvud taget hade lite olika uppfattningar om ifall vi skulle åka rulltrappa eller hiss. Sammantaget var det en helt igenom harmonisk och rolig dag.

Kungsträdgårdens tunnelbanestation

Hemma igen visade det sig att Stora C och de andra barnen också hade varit på äventyr. De hade hälsat på hos goda vänner och dessutom köpt en massa leksaker (eftersom vännen ifråga hade utförsäljning från sin numera sålda leksaksbutik). En brandstation i lego, två riddarutrustningar och en läkarväska hade införskaffats, förutom nya barnmöbler till Caspars rum. De nya leksakerna till trots sa Casimir att "-vara med mamma i museet var allra roligast idag" när han skulle sova, vilket jag tolkade som att han hade haft en lika fantastisk dag som jag.

Farbror Kays kalas

2012-01-27T22:00:00.000+01:00

Farbror Kay (som egentligen är min fars kusin) har trots sin motvilja att fylla år, gått i pension till slut. Detta firades med en mottagning på Polishuset på eftermiddagen, och med en fest hemma hos Kay på kvällen.

Utanför polishuset

Min pappa, som hade kommit upp dagen till ära, mötte mamma och mig på Mälarhöjdens tunnelbana. Med sig hade han farmor varvid jag snabbt överlämnade barnen till henne och så satte vi oss på vändande tunnelbanetåg.

Glad med glasögon

Eftersom Casimir och jag hade bråkat hela dagen var jag ganska glad att komma ifrån ett tag, ifall sanningen ska fram, även om jag var lite orolig för att farmor skulle få det besvärligt med vildingarna på kvällen.

Inuti polishuset

I vilket fall som helst kom vi fram till Polishuset (bara lite försenade) och lyckades till slut även ta oss in i byggnaden. Mingel, bubbel och paj stod på menyn och jag blev presenterad för flera höga herrar i uniform. Just den biten gick väl inte så strålande, eftersom jag försökte konversera genom att säga att mina barn fått lära sig att inte stjäla och fick till svar att det är många föräldrar som skrämmer sina barn med polisen.

Kay visar den historiska polisbrickan

Kays närmaste kollegor, vilka jag träffat flera gånger tidigare, var desto trevligare. På kvällen, när vi fortsatte festen hemma hos Kay, pratade vi om allt och lite till. Kay fick också tillfälle att öppna alla sina olika presenter. Mest var det flaskor av olika slag, men även andra saker som lotter, cigarrer och operabiljetter. Den roligaste presenten var en historisk polisbricka som Kay själv designat

Katastrofalt besök på Junibacken

2012-01-27T09:24:00.000+01:00

Vi har haft gjort ett katastrofalt besök på Junibacken, som jag berättar om lite efteråt då jag hunnit slicka mina sår.

Det började med att pojkarna och jag blev arga på varandra när vi skulle klä på oss. Om sanningen ska fram så var det mest Casimir och jag som råkade i luven på varandra, eftersom han var sur på mig då jag vägrade att säga att "bara han vunnit påklädnadstävlingen" medan jag blev sur på honom för att han skrek och bråkade och till på köpet gjorde sin lillebror ledsen.

Väl på Junibacken hade pojkarnas favoritutställning (Hellsingutsällningen med sjörövarskeppet och Bagar Bengtssons ångvält) försvunnit och ersatts med ---- ingenting. Jag visste i och för sig detta, men eftersom jag trodde att vår familj skulle vara mer eller mindre ensamma tänkte jag att det inte skulle göra så mycket. Det finns ju en hel del annat att göra på Junibacken, resonerade jag.

Stort misstag. Precis lika mycket folk som vanligt, om inte mer, på mycket mindre yta. Sura barn och trött mamma. Sämre mat än vanligt i matsaten och dessutom ingen matro. Liten pojke som tar en chokladpeng olovandes. Stor pojke som försvinner flera gånger. Ännu ilsknare mamma, som dessutom är hungrig.

Bråk på hemvägen, om påklädning och om bråk med lillebror och om för mycket ömhetsbetygelser (?) gentemot lillasyster. Ännu ilsknare mamma som försöker tala till rätta och som väser saker som "nu-är-det-så-här-att", "ifall-du-inte" och "tror-du-vi-kommer"... Lite för hårdhänt mamma och lite för arg. Ridå.

Junibacken 27 januari 2012

För att citera vår kära konung: "nu vänder vi blad" och lär oss förhoppningsvis av historien. Och så behåller vi minnet av hur Casimir beskyddande håller sin arm om lillebror Caspar under hela teaterföreställningen på Junibacken som det enda minnet därifrån, och glömmer allting annat.

Babysång och kalas

2012-01-23T22:00:00.000+01:00

Idag har varit en ovanligt händelserik dag. På morgonen började jag och Clarissa på babysång. För mig var det ett glad återkomst eftersom jag sedan babysången med Caspar känner både församlingsassistenterna, prästerna och vaktmästarna i Mälarhöjdens kyrka - och dessutom en och annan av de andra mammorna.

Suddig bild tagen med mobilkamera

Vad som var om möjligt ännu roligare var att Clarissa verkade älska sångstunden. Till att börja med så satt hon alldeles stadigt, säkert tio minuter (ända tills jag vände mig bort en sekund och hon ramlade och slog sig vilket föranledde ett fruktansvärt skrikande). Dessutom så viftade hon och skrattade när hon såg de andra barnen och slutligen så sjöng hon med i sångerna och fragglade med hela kroppen när hon fick dansa runt.

Efter babysången åkte vi i ilfart till Skärholmen och handlade present till nästa aktivitet - Theas födelsedagskalas- vartefter jag åkte och hämtade upp pojkarna på förskolan. Slutligen så åkte vi allihop hem till Thea.

Födelsedagsbarnet

Thea, Casimirs lekkamrat på förskolan, har nämligen fyllt hela fem år. Casimir och Caspar blev därför bjudna på ett eget litet kalas, med bullar, chokladmuffins och tårta. Förutom att Caspar blev väldigt ledsen över att behöva skiljas från det paket med träpärlor som han skulle överlämna till Theas lillasyster Lova (Casimir lämnade villigt och glatt presenten med pärlhalsbands-kit till Thea) så gick allting fantastiskt bra. Barnen satt fint vid sina platser, åt, pratade och var snälla och artiga (!) mot varandra. Mamma Elin och jag kunde lugnt luta oss tillbaka och ägna åt oss att prata om vuxensaker (under förutsättning att vi åt en och annan trolldegskorv ibland).

Barnen kalasar

På kvällen, efter "middag" på kvarterspizzerian, hämtade vi mormor på Centralstationen. Båda pojkarna var strålande lyckliga och Caspar formligen flög i mormors famn.

Söndag i pulkabacken

2012-01-22T22:00:00.000+01:00

Det har kommit några centimeter snö under natten och morgonen vilket gjort att vi tillbringat stora delar av dagen utomhus.

Världens vackraste barn?

På förmiddagen pysslade Stora C i garaget, vilket blivit något av en helgtradition för honom. Under tiden byggde pojkarna och jag en snölykta (med mindre framgång) samt gjorde snöänglar (med lite mer framgång).

Snölyktan beundras

Efter att snölyktan färdigställts (rasat ihop, byggts upp igen, slocknat och så slutligen demolerats helt och hållet) och vi ätit lunch, bestående av potatis- och purjolökssoppa med frasvåfflor till efterrätt, gick vi till pulkabacken.

Caspar tittar på snön

I pulkabacken hade stora delar av Mälarhöjdens befolkning samlats och Caspar och Casimir fick sitt lystmäte av att åka utför. På lite drygt ett år så har pojkarna utvecklats oerhört och såväl Casimir som Caspar drog upp sina åkdon själva i backen, utan minsta knot.

Eftermiddag i pulkabacken

Clarissa var vaken i stort sett hela tiden och tittade storögt på alla barnen som åkte i backen. Hon såg ut som hon gärna hade velat åka pulka också och viftade med armarna när Caspar eller Casimir åkte förbi henne.

Clarissa i vagnen

Medan Caspar stretade uppför och åkte ner ett oräkneligt antal gånger, experimenterade Casimir mer med färdvägen. I början startade han och Caspar på samma ställe, en bit upp i backen, men efter hand blev Casimir allt djärvare. I slutet körde han längst uppifrån berget och styrde emellan olika hinder på vägen ner. Det var dock ingen tvekan om att han hade full kontroll över snowracern.

Caspar åker pulka

Efter att ha tillbringat eftermiddagen i pulkabacken gick vi hem och badade bubbelbad. Det faktum att Caspar drog hem sin pulka alldeles själv, utan att klaga, gjorde att jag nästan förlät honom för att han därefter hällde ut en hel flaska badolja.

Middag ute

2012-01-21T22:00:00.000+01:00

Vi har ätit middag ute! Snälla farmor och farfar erbjöd sig som barnvakter och medan pojkarna fick måla sina nyförvärvade piratsvärd passade Stora C och jag på att äta indisk mat på favoritrestaurangen Happy India.

Casimir målar sitt svärd i guld

Under dagen hann jag med att handla mat med Caspar samt att köpa akrylfärg (till svärden) i Liljeholmen tillsammans med Casimir .

Stora C på Happy India

När vi kom hem sov alla tre barnen och huset var betydligt renare än när vi lämnade det. Stora C och jag var rörande eniga om att vi borde gå ut oftare...

Sjöhistoriska museet

2012-01-20T22:00:00.000+01:00

Vår lediga fredag har vi tillbringat på Sjöhistoriska riksmuseet den här veckan. Jag hade hört att det skulle finnas en fin barndel där, och mycket riktigt så var museet en trevlig bekantskap för både mig och barnen.

Utanför Sjöhistoriska museet

Eftersom det stod att det fanns ett kafé (men ingen restaurang) vågade jag inte chansa att det skulle finnas mat att köpa, utan förberedde istället matsäck. Egentligen var det den biten, att göra mig och barnen färdiga och se till att mat (till färdkost, lunch och fika) fanns med som var mest besvärlig. Då jag mer eller mindre bröt ihop till slut klädde dock båda pojkarna på sig själva, vilket var ett stort framsteg.

Matsäcksätning

Väl framme visade det sig att vi var inte mindre än fyra tre-barnsmammor som tagit vår tillflykt till museet. Två av mammorna satt i matsäcksrummet (som fanns strax bredvid lekdelen) och fika. Själv drog jag nitlotten då jag hade små och förhållandevis lugna barn, och därför både fick övervaka leken och säga till de andra barnen med jämna mellanrum.

Skepp o'hoj

Jag brukar oftast inte skriva att Casimir är ett lugnt barn, men i jämförelse med de andra vildarna så bleknade han. När han dessutom hittade på en lek som gick ut på att han var haj och alla de andra barnen sprang och aktade sig för honom fick jag nog. Då de lekt sagda lek en alldeles för lång stund i mitt tycke (och de andra barnen sprang och buffade på Casimir mer eller mindre omilt för att han skulle jaga dem) mutade jag pojkarna med en varsin glass i kaféet.

Caspar äter glass (och chokladtårta)

Den fjärde mamman (men två snälla och förhållandevis lugna pojkar och en bebis) hade redan dragit sig undan dit och väl tillbaka i lekrummet hade de vilda barnen gått och mina pojkar fick leka med de lite lugnare pojkarna istället.

Caspar utanför Ljusteröfärjan

Vägen hem gick utan större missöden, förutom att Caspar somnade under bussresan och inte gick att väcka. När jag skulle gå av bussen vid Sergels torg blev jag därför tvungen att bära ut den sovande pojken och sätta honom på trottoaren och därefter gå in i bussen igen och hämta barnvagnen. (Jag såg till att chauffören var med på noterna så att bussen inte skulle åka förrän jag hunnit i och ur). Som tur är så är ju Casimir stor och klok och kunde hålla lillebrors hand under tiden.

Casimir lycklig med svärd

Båda pojkarna var mycket nöjda med utflykten, speciellt eftersom de fick var sitt svärd i museishoppen. Caspar tyckte dock att tåg- och bussresan var allra roligast.

Vardag utan barn för en dag

2012-01-19T14:09:00.001+01:00

Idag har farmor kommit hit och tagit med sig Lissan ut vilket gjort att jag både fått äta, städa och lyssna på en hörbok i fred. Å andra sidan så är det en vecka (vilken i ordningen har jag tappat räkningen på) då fadern i huset inte dyker upp alls på kvällen, så jag är ganska mör ändå.

Eftersom både Caspar och Clarissa var på sanslöst dåligt humör igår är jag lite orolig för kvällen, speciellt eftersom tränings- och huvudvärken fortfarande inte gett med sig. Träningsverken kommande ifrån att inte kunna lägga ner Lissan mer än små korta stunder. Huvudvärken antagligen ett resultat av upphackad sömn och alltför mycket skrikande (inte ifrån min sida dock).

Men, men, idag har jag i alla fall lyckats få bort frukostdisken från matsalsbordet och dessutom nästan städat två bokhyllor i matsalen. På tal om att fira små segrar...

Sjuka barn

2012-01-17T08:54:00.001+01:00

Veckan som gått har Musikanta varit här på besök. Dessvärre har alla tre barnen varit magsjuka, i tur och ordning och även stackars mormor fick sin beskärda del av detta onda också.

Clarissa klarade sig bäst. Någon natt (vilken har försvunnit i sömnlöshetens dimma) kaskadkräktes hon i sängen, men därefter mådde hon bra.

I onsdags, då vi var på väg till Kulturhuset för att måla, blev mormor dålig. Hon blev dålig, fick ont i magen och var väldigt hängig och trött.

Casimir insjuknade under fredagen, vilket vi märkte genom att han plötsligt gick och la sig i sängen och ville vila. Då vi redan var klara för att åka iväg på utflykt (då det ju var vår lediga dag) hörde jag ifall farmor kunde passa Caspar. Medan jag skjutsade Caspar så kräktes Casimir. När jag väl var hemma var han dock pigg och glad, speciellt över att "nästan ha skrämt livet" ur mormor (vilket berodde på att han tydligen först hade rosslat och sedan tuppat av innan han slutligen kräktes).

Därefter blev Caspar dålig och fick diarré. På ett sätt var jag glad för det eftersom han ätit dåligt och klagat på magont i över en veckas tid. Det kändes som att det var tvunget att bli värre innan det blev bättre och förhoppningsvis slipper vi den underliga pastadieten snart.

Igår var barnen hemma från förskolan som ett resultat av detta. Alla verkar vara friska även om Caspar är lite medtagen. Nu väntar vi bara på att se om stora C och jag ska klara oss, eller om vi kommer bli magsjuka härnäst.

Filharmonikernas dag

2012-01-14T22:00:00.000+01:00

Vi har varit och lyssnat på Peter och vargen på Filharmonikernas dag. Här berättar mormor Musikanta om detta äventyr i sin blogg.

Målning på Kulturhuset

2012-01-11T22:00:00.000+01:00

Veckan har gått i konstens tecken och idag har vi målat. Mormor Musikanta och jag hämtade Casimir på förskolan och vi begav oss därefter till Kulturhusets. Lite synd var det om mormor som precis innan börjat känna sig dålig. I vilket fall som helst så bet hon ihop och förhoppningsvis var det mödan värt.

Casimir grimaserar

På Kulturhuset finns en konstverkstad där barn får måla och arbeta med skapande verksamhet. För 30 kr utrustas barnet med penslar och staffli, en palett med färger samt en grundlig genomgång (på lagom nivå) i färglära.

Casimir målar

Jag kunde därefter luta mig tillbaka och (tårögt) betrakta min äldste son som koncentrerat arbetade med de olika färgerna. Mormor, som piggnat till, pratade istället initierat med damerna som höll i konstverkstaden.

Uppdatering:
Här har mormor berättat mer utförligt om detta äventyr!

MoMu och Monet

2012-01-10T22:00:00.000+01:00

Mormor Musikanta, lilla gumman och jag har varit på Moderna Museet idag. Eftersom utställningen med Monet, Turner och Twombly bara är öppen tills den 15 januari tänkte vi att det var bäst att passa på.

Det fanns många målningar med näckrosor av Monet (förstås)

Trots att väldigt många andra måste ha tänkt samma tanke (det var långa köer till biljettkassorna) hade vi en trevlig stund på museet.

Musikanta väntar i biljettkön

Först åt vi i restaurangen, som både hade god chokladkaka och fantastisk utsikt. Därefter fick vi tag på audioguider som gick igenom både konstverk och tanken bakom utställningen. Detta passade mig bra eftersom jag tycker att bakgrunden till verken är bra mycket mer intressant än själva verken som sådana.

Musikanta med audioguide

Under besöket kom jag fram till att jag fördrar Monet och Turner men att jag inte är så vidare värst förtjust i Twombly.

Verk av Twombly

Lilla gumman verkade dock inte ha några speciella preferenser vad gäller konstnärerna, så länge hon fick hänga med i sjalen och slapp ligga i vagnen.

Efter besöket på museet fick vi springa för att hinna hämta pojkarna på förskolan och kom trots detta några minuter för sent. När vi kom in på förskolan grät båda eftersom Caspar kort dessförinnan (av oklar anledning) gett Casimir en rak höger. Väl hemma och efter att ha ätit varsin stor portion av mormors goda köttfärssås och spagetti repade sig båda förvånansvärt fort.

Casimir och mormor målar spöke

På kvällen gjorde vi ett egen modern konst och ritade prinsessor, monster och spöken tillsammans.

Jullovet

2012-01-10T16:29:00.001+01:00

Jullovet har jag sammanfattat i fussybabies-bloggen. Jag har också aktiverat tillägget så inläggen i bloggen går att läsa enkelt mobilt.

Busfabriken

2012-01-06T20:04:00.001+01:00

Idag har vi varit på Busfabriken, efter att ha ätit pizzabuffé på Pizza Hut tidigare (Casimir och Caspar åt pasta med köttfärssås). Vi tyckte utflykt idag passade extra bra eftersom det är Trettondedag jul idag, och därmed Caspars namnsdag. Detta gjorde också att vi hade ett godtagbart skäl att tillåta både glass och söta drycker trots att det inte är lördag.

Namnsdagsbarnet

På Busfabriken skötte sig pojkarna exemplariskt och lekte mycket med varandra. De få gånger vi över huvud taget såg dem så klättrade de omkring tillsammans och höll till och med varandra i handen vid något tillfälle. Stora C och jag kunde luta oss tillbaka respektive gosa med bebisen.
Efter besöket på Busfabriken åkte vi vidare till mormor och morfar i Mogata. Caspar åt, efter mycket om och men, både pasta och köttbullar. På senare tid har han varit ganska besvärlig med maten, men pasta går för det mesta bra. Några dagar den här veckan har han till och med ätit pasta alla mål, till frukost, lunch och middag. Förhoppningsvis är detta en fas som kommer att gå över...

Gott nytt år!

2011-12-31T23:59:00.000+01:00

Så är det nyårsafton igen! Under dagen har stora C och pojkarna åkt till grottan i Tyresö tillsammans med stora Cs mellanbror och kusinerna. Clarissa och jag har istället varit ute och gått mest hela dagen, och sedan passade jag på att köpa lite av vad som fattades till nyårssupén.

Nyårsmiddag för två!

Dum som jag var gick jag innan dess och tittade på vad folk skrev på Facebook för att få inspiration. En god vän hade redan frågat om menyförslag och det ena svaret var värre än den andra. Ett exempel var:

"Vi ska ha hemtorkad vildsvinsskinka till förrätt (har hängt i 2 år i skafferiet), rådjursfilé som vi steker utomhus på murikkan, med italienskt potatismos och stekt brysselkål och rödvinssås, inkokta päron med grädde till dessert. Ska bli mumsigt hoppas vi. Champegnen dricker vi förresten direkt gästerna kommer på em, med bruschetti. Rödvinstoddy vid midnatt. Värmer gott."

Först var jag osäker på om personen var allvarlig, men efter att ha jämfört mina andra vänners uppdateringar insåg jag att hon antagligen var det. Grannen tvärs över gatan skulle till exempel har åtta rätter... Så för att inte matcha men ändå leva upp till någon slags grundnivå bestämde jag mig för att vi skulle ha fyra rätter.

Efter att ha tagit en titt i kylskåpet bestämde jag mig för att vi skulle ha blomkålssoppa (med vitt vin och grädde) till förrätt, potatisgratäng med chèvregratinerad sparris till huvudrätt, ostbricka samt glass dulce de leche med vispad grädde, maränger och hallon till efterrätt.

Tolvslaget

För att göra en lång historia kort så fick jag gå och handla två gånger (eftersom jag glömde att köpa glass och sparris den första gången) och efter att jag lagat all maten blev vi stoppmätta bara på soppan. Stora C och jag tvingade i oss lite av huvudrätten samt några ostbitar men efterrätten sköt vi på framtiden, vilket var lite synd med tanke på att kolasåsen tagit tre timmar att koka.

Fyrverkerier i Mälis

När klockan slog tolv var stora C, jag och Casimir på balkongen och hälsade det nya året välkommet. Casimir hade insisterat på att bli väckt, men när det kom till kritan ville han hellre sova. Stora C och jag tittade på fyrverkerierna och summerade 2011. Mycket upp och lite ner, men sammantaget ett väldigt händelserikt år hade vi lämnat bakom oss.

Finlandskryssning

2011-12-31T11:14:00.000+01:00

Vi har varit på äventyr! Eftersom vi inte lär av våra tidigare misstag (som min pappa påminde om att man skulle göra) så åkte vi på kryssning till Helsingfors några dagar. När vi utvärderade efteråt kom vi fram till att detta var intressant, men inte något vi kommer göra igen på ett tag. I vilket fall som helst så tyckte barnen att utflykten var rolig, så det får vi vara nöjda med.

Stora C på väg till båten

Den största svårigheten var när vi skulle sova, då barnen inte är vana vid att sova ensamma i sina sängar vilket gjorde att de ständigt höll på att trilla ur. Casimir och Caspar föll för övrigt ur varsin gång och hade nog gjort det ett dussintal till gånger om jag inte pendlat mellan sängarna. Till detta så mådde både jag och Caspar illa, vilket inte heller gjorde nattsömnen bättre.

Caspar kastar bollar

Förutom själva kryssningen, där det roligaste var att hoppa i bollhavet i lekrummet, så besökte vi Sea Life i Helsingfors. På det hela taget var besöket rätt så misslyckat (även om Casimir och jag hade några bra stunder när vi tittade på en bläckfisk), då vi alla var hungriga och sura. Maten på själva anläggningen lyckades ta sig rätt in på förstaplatsen på värsta möjliga som jag varit med om.

Bläckfisk

På vägen hem från Helsingfors sov vi lite bättre på natten, trots att det blåste väldigt mycket. Som ett resultat av blåsten blev vi försenade, vilket bara var bra då det var helt ljust när vi anlände till Stockholm.

På däck

Vi anländer till Stockholm igen

Pojkarna fick också tillfälle att leka en stund extra i lekrummet, vilket uppskattades mycket. Nästan sist gick vi av båten och begav oss hemåt.

Julafton

2011-12-24T22:00:00.000+01:00

I år firade vi jul hos oss i Mälarhöjden tillsammans med barnens farmor och farfar och yngste farbror. Det har blivit något av en tradition, med undantag för vart fjärde jul som vi brukar tillbringa hos stora Cs bror i Jönköping.

Caspar repar grönkål

Det här året hade vi kommit överens om att hålla julfirandet på en "lagom" nivå, vilket i praktiken bara innebar att vi undvek sådan mat som ingen ville ha. Rödkål och dopp i grytan gick därför bort, medan sådant som bruna bönor och halländsk långkål (som jag gillar) och revbensspjäll (som barnens farfar tycker om) fann sin självklara plats på julbordet.

Farmor och Clarissa

Innan vi kunde sätta oss till bords ägnade vi förstås dagen åt att laga mat och leka med barnen. Medan stora C tog med barnen ut på förmiddagen så gjorde jag potatisgratäng, palsternackslåda, halländsk långkål, risgrynsgröt och rödbetssallad samt skalade potatis till kokning. Dessutom fixade jag lite korv och makaroner så att barnen skulle vara på gott humör när farföräldrarna kom.

Farfar lägger pussel med pojkarna

När stora C kom tillbaka så åt pojkarna sin lunch och sedan städade stora C medan jag klädde och gjorde i ordning barnen. Just det senare visade sig vara lättare sagt än gjort eftersom Casimir och jag hade helt olika uppfattningar om vad han skulle ha på sig. (Jag drog det längsta strået till priset av att Casimir var på fruktansvärt dåligt humör när farmor och farfar kom).

Kall julmat

Efter att farmor och farfar kommit tog det ytterligare en timma innan vi vuxna kunde börja äta. Under tiden så la farfar pussel med barnen,. Pusslet vilket var en tidig julklapp och föreställande jesusbarnet i krubban. Under tiden så gjorde farmor i ordning all mat som hon hade lagat och tagit med hemifrån. Inte förrän efter detta (en hel evighet enligt stora C som var mycket hungrig) kunde vi hugga in i julmaten.

Varm julmat

Då vi hade ätit så mycket som vi orkade, vilket som vanligt knappt gjorde något avtryck på de många välfyllda faten, tittade vi på Kalle Anka. Detta var ovanligt roligt eftersom barnen inte kom ihåg vad som skulle hända från förra året och därför både kommenterade och förfasade sig över handlingen.

Farfar läser saga

När Kalle Anka var slut läste jag julevangeliet, som fanns skrivet på pusselpaketet, vilket gick bra med tanke på omständigheterna (att det var i rebusform och att mina två söner hoppade upp och ner i knät samtidigt som jag läste) och därefter kom äntligen tomten. Dessvärre så saknades tomtemask så stora C improviserade och lånade Casimir bockarna bruse-mask istället. Pojkarna reagerade inte nämnvärt på tomtens härjade utseende. Casimir förstod ganska snabbt vem som fanns bakom masken och Caspar blev överlycklig och sa "-tomten tom in" när han såg honom genom fönstret.

Tomten/julbocken kommer

Eftersom såväl vuxna som barn hade varit snälla (nåja...) så fick alla presenter. Lyckligast var nog Casimir som fick en enorm duplosats i form av ett sjukhus komplett med tillhörande ambulans och doktor med väska och stetoskop.

Äntligen julklappsutdelning

Caspar som fått tåg till sin älskade tågbana var också mycket nöjd med dagen.

Dan före dopparedan - Skansen

2011-12-23T23:21:00.002+01:00

Vi har varit hela dagen på Skansen idag. Det var grått, ruggigt och regnigt. Stora C frös eftersom han inte hade några kläder som passade för utflykten.

På väg in till Skansen

Dessutom missade vi matningen av lappugglan, björnarna hade gått i ide och julmarknaden slutade förra helgen.

Skansen är öde dagen före julafton

Men frisk luft fick vi, och nästan ensamma på Skansen var vi. Dessutom så rengjordes sälarnas bassäng idag så dem såg vi ovanligt bra.

Sälarna väntar på att få vatten

Mörkt när vi lämnade parken

Filmbesök

2011-12-22T09:18:00.001+01:00

Igår kväll var stora C och jag på filmpremiär. Det var mannens företag som köpt hela premiärvisningen av "The Girl with the Dragon Tattoo" och lät de som var delägare och snäppet under bjuda sina kunder och respektive.

Premiärvisning av The Girl with the Dragon Tattoo"

Själv hade jag egentligen inte tänkt att gå men farmor övertalade mig att ta chansen och lovade att ta hand om alla tre barnen under tiden.

Väldigt glad är jag över det då filmen var både bättre och mindre otäck än jag hade befarat. Framförallt var det oerhört vackra bilder både från Stockholm och norra Sverige. Det märktes att filmproducenten måste ha haft i princip obegränsade resurser till sitt förfogande och resultatet blev en film som var i det närmaste en konstnärlig upplevelse. I övrigt var filmen spännande och fick klart godkänt (även om jag tyckte de dryga 2,5 timmarna kändes lite långa ibland).

Stora C hade bjudit sin viktigaste kund, en chef på Telia, som han jobbat med flera år då det begav sig. Vi hade mycket trevligt och pratade innan och efter föreställningen, och bestämde att snart träffas igen. Förra gången jag träffade dem var de småbarnsföräldrar och Stora C och jag hade inga barn, men detta hade ju som bekant ändrats och jag och frun fann snabbt varandra. Nu kunde vi ju dela historier om våra mäns besatthet av sina respektive arbeten och våra vilda barns eskapader.

Efter filmen gick Stora C och jag till Caina (Stefan Catenaccis nya restaurang) och åt middag vilket var trevligt, men knappast något för vegetarianer. Alla barnen sov då vi kom hem och stora C och jag kunde konstatera att det varit en helt igenom lyckade kväll.

Mobilversion

2011-12-20T21:29:00.004+01:00

Bättre sent än aldrig heter det ju... Nu har jag ändrat inställningar så att bloggen går enklare att läsa i mobiltelefoner.
Tack för påstötningen Rosel!

Granköp - More is more

2011-12-19T22:25:00.000+01:00

Idag har jag och barnen åkt till Bauhaus och införskaffat julgranen. Att åka till Bauhaus och köpa gran har blivit något av en tradition i vår familj, något som Stora C klagar över. Han tycker istället att vi borde köpa gran av scouterna här i Mälarhöjden, men eftersom dessa granar kostar 500 kr och uppåt (för en Kungsgran i alla fall) upprätthåller jag vår egen tradition med stor envishet. Kungsgranen vi köpte på Bauhaus kostar nämligen 199 kr - och då får man dessutom en rabattkupong på 100 kr att handla för efter jul.

På Bauhaus

Så efter att jag hämtat barnen på förskolan och efter mycket lock och pock fått in dem i bilen bar det iväg till Alby. Jag hade förberett med päronbitar i varsin plastpåse (som jag lagt på pojkarnas platser i bilen) och sett till att middagen var i det närmaste färdig så att det skulle gå fort att få mat när vi kom hem igen. Allt gick enligt plan, förutom att Caspars päronbitar försvann på något mystiskt sätt och inte återfanns förrän efter mycket letande. Han hade suttit på dem, vilket gjorde att de var aningen mosade.

Pojkarna klär granen

Själva inköpet gick bra och när vi kommit hem och ätit middag ville pojkarna förstås klä granen. Detta gjordes under vissa dispyter vilket föranledde att jag sade till Caspar på skarpen då han slog sin storebror. Lite dåligt samvete har jag för det då försyndelsen inte var särskilt allvarlig (och det säkert fanns fog för hans agerande). Men, då Caspar är så mån om att alltid göra rätt och så sällan bråkar så kändes det bäst att passa på. Storebror blev på mycket gott humör av detta, medan lillebror blev väldigt mycket mer uppriven än jag hade kunnat föreställa mig. Det sista han sa innan han somnade var ett allvarligt "man får aldrig, aldrig slåss".

Då Caspar hade somnat fick jag och Casimir en dryg timma att prata om livet, förskolan, döden och annat som fyraåringar funderar på. När jag nattade honom undrade han bekymrat var Caspar var när han själv var i min mage. Svaret att Caspar var en ängel i himlen då köpte han inte riktigt eftersom han hävdade att man måste vara död för att vara i himlen.

Slutresultatet - "more is more"

Så idag har vi både hunnit köpa och klä granen och prata om födelsens under, inte annat än att det känns passande så här några dagar före jul.

Besök hos flickorna Helin och Voltaire

2011-12-15T20:17:00.000+01:00

Idag har jag promenerat med Clarissa på Djurgården och hittade till slut till Flickorna Helin och Voltaire i Skånska Gruvan. Jag gick fel först och hamnade på Scandic Hotel på Hazeliusbacken, vilket hade den fördelen att jag lyckades komma över en karta där och fick hjälp att lokalisera kaféet.

Inne i Skånska Gruvan

Väl framme var jag sen, vilket bara var bra eftersom kaféet brukar vara välbesökt vid lunchtid. Så också idag, men jag lyckades komma över ett litet bord till mig och min lilla gumma som påpassligt vaknat.

Mätta och glada

Efter att ha försökt att ändra innehållet i "Flickornas Mingelsallad", vilket mottogs med ungefär samma entusiasm av kocken/hovmästaren som om jag hade spottat i maten, beställde jag sagda maträtt som beskrevs innehålla "solgul bulgur, gojibär och stringbeans toppad med rödbetsbiffar, smulad chevre och nötchutney". Det var just bulguren som jag inte var så entusiastisk över och efter att ha försökt ändra till kokt potatis, kompromissade vi och jag fick extra potatis vid sidan om istället. Det tog en stund innan kocken förlät mig, märkte jag, men hon smälte när jag bad att få min hemmagjorda barnmat värmd. Inte bara var den hemlagad, utan också nylagad.

Clarissa efter en stor portion mat

Slutsatsen då? Jag är glad att kocken vidhöll sin uppfattning, för maträtten i fråga hamnar nog på min topplista över matupplevelser. Nu var jag i och för sig väldigt hungrig efter den långa promenaden, men i vilket fall som helst var mingelsalladen helt fantastisk.

Skånska Gruvan

Dagens matsedel

På vägen hem promenerade jag till tunnelbanan istället för att ta spårvagnen och fick se Stockholm från en av dess vackraste sidor. Trots att klockan bara var strax efter två så började redan skymningsljuset sänka sig över staden, samtidigt som jag begav mig hemåt (för en lång eftermiddag och kväll ensam tillsammans med de tre barnen).

På väg hemåt

Luciafirande 2011

2011-12-13T22:00:00.000+01:00

Vi har firat lucia genom att hedra traditionen att inte sjunga i luciatåget, vilken vi följt sedan Casimir började på förskolan för drygt tre år sedan. Den här gången ville Caspar inte ens vara med i tåget i början utan bestämde helt sonika att han skulle sitta hos mamma eller farmor istället.

Ledsen stjärngosse

Casimir var med en stund, men efter att försiktigt ha förhört sig om han kunde få komma ner till mig ett par gånger (och bara fått nekande svar) hittade han till slut ett svepskäl (då han fick en pepparkaksmössa i ögonen som en av de små barnen viftade med lite väl entusiastiskt) och kom ner han också.

Fyraåringarna

Efter att ha blivit ombedd att ställa upp sig för fotografering av en av kompisarnas mamma så gick han ändå med på att posera, och då alla barnen fick säga "bajskorv" unisont så fick även skuggan av ett leende på bilderna.

Casimirs bästa vänner Ennis och Melker

Annars var luciafirandet väldigt trevligt, speciellt eftersom både farmor, mormor och stora C deltog. Det enda som inte var som vanligt egentligen var att jag inte hade någon roll i förplägnaden efteråt. Vanligtvis brukar jag göra gröten men eftersom jag engagerat mig i förskolans mat istället blev jag inte ens tillfrågad i år.

Lite gladare stjärngosse hos farmor

Efter firandet åkte stora C tillbaka till jobbet medan farmor följde med hem en liten stund och lekte med barnen så att jag kunde laga middag.

Tomtegumma hos mormor

Mormor ägnade istället kvällen åt att ömsom rita, ömsom spela och sjunga med Casimir.

Tidigare inlägg om luciafirande på förskolan
Länk till luciafirande 2010
Länk till luciafirande 2009 (skrivet av Musikanta)

Promenad i Gamla Stan

2011-12-13T21:00:00.000+01:00

Idag har Musikanta och jag varit inne på en julpromenad i Gamla stan. Egentligen hade jag tänkt att vi skulle hinna med julmarknaden på Skansen, men efter ha kastat en blick på klockan och insett att den redan var halv tolv när vi var på Sergels torg ändrade vi snabbt våra planer. Så istället för lunch på Flickorna Helin och Voltaire, som jag planerat, blev det Kulturhuset som vanligt.

På Kulturhuset

Men, men - eftersom vi var tidiga fick vi i alla fall en bra fönsterplats i Kulturhusrestaurangen och kunde titta ner på julrusande Stockholmare medan vi åt.

Musikanta på Drottninggatan

Efter lunchen bestämde vi oss om att gå till julmarknaden i Gamla Stan istället då mormor Musikanta kände sig säker på att hitta dit. (Dagen innan hade jag blivit frågad om vägen två gånger utan att ha någon aning, trots att jag måste ha passerat den med bara några tiotals meter).

Musikanta på väg till julmarknaden

Då vägen till julmarknaden gick förbi Storkyrkan passade vi på att gå in och ta en titt på julkrubban. Julkrubbefigurerna är täljda av Eva Spångberg som tydligen röstats fram till den mest betydelsefulla kvinnan inom Svenska kyrkan under 1900-talet. Tyvärr dog hon för någon månad sedan, så möjligheten att höra henne berätta om sitt arbete och den bibliska historien finns inte längre. Fast julkrubban finns kvar i alla fall, och tydligen finns det en ännu större krubba i Uppsala som jag tänkte vi kunde besöka nästa år.

Gravid Maria rider på en åsna

Efter besöket i Storkyrkan gick vi vidare och Musikanta hittade mycket riktigt till julmarknaden på första försöket. Mycket liv och rörelse var det där, och många stånd med mer eller mindre juliga saker. På trappan till börshuset stod ingen mindre än Herman Lindqvist framför en stor tv-kamera och mikrofon.

På julmarknad i Gamla Stan

Då vi varit en stund på julmarknaden gick vi vidare till Gamla Stans tunnelbanestation och tog tunnelbanan till Västertorp för pojkarnas luciafirande.

Decemberutflykt

2011-12-11T18:02:00.001+01:00

Caspar, Clarissa och jag har varit på äventyr idag, medan Casimir och stora C varit hemma och pysslat i garaget.

Clarissa på Vapiano

Vid elvatiden jag mig iväg med planen att åka till Skansens julmarknad. Första stoppet var Gamla stan och Vapiano, som är en väldigt barnvänlig restaurang på så sätt att det alltid är liv och rörelse där, det finns spagetti och köttfärssås på menyn och - inte att förglömma - den ligger precis tvärt emot tunnelbanestationen.

Spagetti med köttfärssås är gott...

Caspar åt spagetti och köttfärssås med god aptit samtidigt som han noggrant studerade alla tåg och bussar som åkte förbi.

...fast chokladtårta är godare

Efter en chokladtårtebit var humöret på topp och vi påbörjade promenaden genom Gamla Stan med att gå förbi Indiska och köpa ett par vantar till mig.

I Gamla stan

Förvånande nog hittade jag därefter till Djurgårdsfärgan på första försöket. (På vägen dit blev jag tillfrågad två gånger om vägen till julmarknaden i Gamla stan, men det hade jag förstås inte någon aning om.)

På Djurgårdsfärjan

Då vi promenerat en stund kom vi fram till Skansen. Det hade varit mycket folk på båten och de flesta av dem verkade också ha Skansen i kikaren. Dessvärre fick Caspar syn på en spårvagn och efter att jag insett att han absolut inte ville göra något annat än åka spårvagn, och konstaterat att backen upp till Skansen var lika brant som jag mindes den, bestämde jag mig för att skippa julmarknaden.

Skansen 11 december 2011

Sagt och gjort. Vi åkte spårvagn till Nybroplan och promenerade därefter mot T-centralen med baktanken att passera NK och julskyltningen.

Bläckfisktomte

Årets julskyltning hade temat "konsumtionssamhället" eller något dylikt och var väl tänkt att vara ett ironiskt inpass i konsumtionsdebatten. På grund av detta var julskyltningen nog den tråkigaste jag sett, men det spelade inte så stor roll eftersom Caspar var måttligt intresserad av denna i alla fall. Det enda som tilldrog hans intresse var en liten tågbana som fanns i ett av skyltfönstren, med ett tåg som körde runt. Han stod och beundrade tåget en lång stund innan han motvilligt gick med på att gå vidare mot tunnelbanan och hemfärden.

På väg hem passerade vi Sergels torg

Nyfiken på lussebullarna

2011-12-10T16:34:00.001+01:00

Idag har Caspar tillbringat dagen hos farmor och farfar medan storebror varit hemma. Själv var jag i Skärholmen och köpte julklappar och kläder på förmiddagen, men kom hem lagom för att kunna laga lunch.

Pojkarna bakar lussekatter

Nyfiken

På eftermiddagen gjorde Casimir och jag pepparkaksdeg och lussekattsdeg. Caspar kom hem lagom för att kunna vara med och baka ut lussekatterna.

Födelsedagsfirande

2011-12-07T12:00:00.000+01:00

Mitt födelsedagsfirande började detta året rekordtidigt eftersom Caspar vaknade vid två-tiden och inte kunde somna om. Då båda pojkarna somnat i bilen på väg hem från Knatteskuttet utan att äta någon middag (ifall man inte räknar ett halvt dussin pepparkakor dit) insåg jag att det bara var att släpa sig upp och fixa till något ätbart. Caspar och jag gick alltså upp och efter att ha frågat Caspar vad han ville ha att äta, började jag koka makaroner.

Trött på födelsedagsmorgonen
Casimir visar medaljen han fick från Knatteskuttet

Vid tre-tiden på natten anslöt Casimir till sällskapet varvid det visade sig att Casimir bara kunde tänka sig att äta korv. Casimir var fullt medveten om att det var min födelsedag och ville vidare ge mig ett paket. Efter en stunds fundering plockade han ner en fin Mårrateckning (som han och mormor hade målat i vattenfärg) från kylskåpet, klippte ut själva Mårran och gav mig den i present. Han sa även att han skulle tala om för pappa att "köpa en leksak" till mig, förslagsvis en "gosse-haj eller fågel".

Då jag varit uppe nästan två timmar kom vi äntligen i säng igen. Nästa gång jag blev väckt var det av stora C som tillsammans med mina föräldrar kom med frukostbrickan.

Presentbordet

På kvällen var det födelsedagsbjudning hos oss som vanligt. Potatisgratäng, paj och kallskuret stod på menyn - och till det ostar och tårta.

Födelsedagsbuffé

Medan vi stora åt middagen i matsalen gjorde jag ett misslyckat försök att få pojkarna att kalasa i barnrummet. En stund gick det bra, innan sällskapet på nedervåningen lockade för mycket.

Barnkalas på övervåningen

Anledningen till att barnen var så glada var att farbror Kay var på besök - och att han lekte med dem nästan hela kvällen. Han blev i vanlig ordning utsatt för stor polisbrutalitet när pojkarna lekte "ta fast tjuven och sätt honom i fängelsehålan" och åkte även på en och annan smäll när pojkarna lekte riddare.

Handfängsel

Inte förrän alla gästerna gått stupade Casimir utpumpad i säng.

Avslutning på Knatteskutt

2011-12-06T22:00:00.000+01:00

Vi har haft avslutning på den idrottsskola som Casimir haft hela terminen. Eftersom det var sista gången och det stod "lekar" på schemat bestämde jag mig för att både mormor Musikanta, Caspar och Clarissa skulle få följa med.

Alla Knatteskuttare

Så här i efterhand har jag svårt att avgöra om det var en mycket bra eller mycket dålig idé. Caspar var nämligen helt sjövild och sprang tillsammans med de stora barnen tills jag fick nog och höll fast honom. Då vrålade han så mycket att jag fick gå till omklädningsrummet med honom istället.

Andäktig publik

Caspar lycklig

Samtidigt, i perioder gick det ju bra att Caspar sprang - och så glad som han var över att äntligen få vara med på Knatteskuttet har jag nog aldrig sett honom förut. Han sprang och skrattade, svettig och röd, och var fullständigt lycklig.

Casimir å andra sidan skötte sig väl och kom när ledarna blåste i visslan och satte sig även ner när det var samling. Jag hade varit en smula bekymrad över just detta momentet eftersom jag vet att min äldste son tenderar att ha lite svårt att sitta still, men hade alltså inte behövt oroa mig. När jag pratade med ledarna i efterhand så bekräftade de att Casimir fungerat väldigt bra i gruppen.

Besök på Tropicariet

2011-12-04T22:00:00.000+01:00

Vi har varit på Tropicariet utanför Kolmårdens djurpark på besök. Medan djurparken bara är öppen under sommarhalvåret så håller Tropicariet öppet hela året.

Casimir tittar på aporna

Så efter en ganska tråkig fredag (då jag var på universitetet) samt en lugn lördag (då jag var på syföreningsaktion och pojkarna besökte en grotta i Finspångstrakten) vände vi tillbaka till Stockholm via Kolmården.

Caspar i det "ihåliga trädet"

Tropicariet visade sig vara en helt fantastisk upplevelse, både för vuxna och för barn. Stora C och jag tittade nog helst på aporna som sprang runt fritt i några av rummen, medan pojkarna förstås fascinerades av ormarna, krokodilerna och inte minst - hajarna.

Pojkarna tittar på en simmande orm

Vi hade tur och fick se hajarna matas av en dykare i stålbur. Stora och imponerande bjässar var det, som simmade så nära oss att vi utan besvär kunde studera både gälar och tänder.

Hajmatning

Förutom hajar så fanns en imponerande mängd fiskar i olika tankar och akvarier och i en bassäng simmade snudd på tama rockor och några igelkottsfiskar som man fick klappa. (Fast igelkottsfisken undvek Casimir att klappa eftersom den kunde bitas).

Caspar klappar rockorna

Jag klappar igelkottsfisken

På Tropicariet fanns det även fiskar som man uppmanades att inte sticka ner fingrarna till. Värst verkade de elektriska ålarna vara, vilka både hade utrustats med nät och varningsskylt.

Pirayor

Förutom vattenlevande djur fanns det en hel mängd andra invånare som vi gick stifta bekantskap med.

Musikanta fotar

Två aror

Efter att ha tillbringat några timmar i Kolmården fortsatte vi till Stockholm i sällskap med mormor Musikanta. Förutom en livlig diskussion med äldste sonen om nödvändigheten att köpa leksaker i museets souvenirshop precis på slutet så hade det varit en fantastiskt lyckad utflykt.

Dansuppvisning

2011-12-01T22:00:00.000+01:00

Idag var det sista danstillfället för Casimir för terminen och dagen till ära var det dansuppvisning för föräldrarna. Eftersom jag inte varit med vid något tillfälle, utan snällt fått sitta utanför och vänta, tyckte jag det var väldigt spännande att få vara med. Då Stora C hade svårt att hinna ifrån jobbet i tid för uppvisningen så fick även Caspar och Clarissa följa med och titta på.

Sittande

Casimir tyckte det var roligt att ha publik och skötte sig till största delen exemplariskt. Eftersom gruppen bestod av 3-5-åringar så handlade det mest om rörelser till musik, och allt som oftast så sprang något barn ifrån till sina föräldrar eller rök ihop med en väninna.

Flaxande

Casimir hade det lite extra besvärligt då han var ensam pojke i gruppen. Flera gånger busade flickorna mer eller mindre kärvänligt med honom.

Sparkande

Till slut blev det för mycket när en av hans bästa vänner från förskolan, lilla fröken N, högg tag i honom och ryckte honom hårt i armen - precis inför mig och hennes förstummade föräldrar. Casimir började storgråta och en lång stund efteråt gick åt till att försöka lugna ner honom och få flickans föräldrar att förstå att det inte spelade någon roll. Jag lyckades bättre med den första uppgiften (genom att muta honom med tre pepparkakor ifall han slutade gråta) men var mindre framgångsrika i den andra. Resultatet förstås blev att det var lilla fröken N som grät resten av uppvisningen istället.

Springande

Lite tur hade jag då brandlarmet gick av en stund senare, då åtminstone Casimir blev på påtagligt mycket bättre humör av prospektet att det kanske brann i huset. En aning konstigt tyckte jag det var att Casimir blev så väldigt ledsen, men kanske berodde det på att uppvisningen krävde så mycket koncentration ifrån hans sida att han tyckte det var jobbigt att bli störd.

Med krona

Efter uppvisningen blev Lilla fröken N och Casimir vänner igen och allt var frid och fröjd. Jag avböjde dock erbjudande från lilla fröken Ns föräldrar om att gå på restaurang och fira avslutningen, väl medveten om att jag uttömt all tur för en lång tid framåt. Casimir hade ansträngt sig och dansat väldigt fint, Caspar hade suttit still i mitt knä och tittat på - och Clarissa hade sovit sig igenom hela uppvisningen. Istället firade vi med pepparkakor och julmust, som fanns till försäljning utanför dansrummet.

Matlagning på förskolan

2011-11-30T22:00:00.000+01:00

Idag var det min tur att laga maten på förskolan. Jag hade funderat lite på vad det var som jag skulle laga. Eftersom jag själv gjort femveckorsmatsedeln som förskolan följer så har jag en vag uppfattning om ungefär i vilken ordning rätterna kommer. På vägen till förskolan slogs jag av en plötsligt insikt, att det var "Tores fiskgryta" som jag skulle laga, vilket också visade sig stämma.

Tores fiskgryta är en av de nya rätterna i matsedeln och har som sådan mötts av viss skepticism. Jag bestämde mig därför att följa receptet slaviskt och framförallt undvika att byta ut ingredienser av bekvämlighetsskäl. Kokerskan hade redan plockat fram matlagningsyoghurt och burkchampinjoner (istället för creme fraiche och färska champinjoner) men dem satte jag in i skåpet igen - och gick sedan på handlingstur.

Vid halv tio-tiden, efter att farmor kommit och hämtat Clarissa, satte jag igång med matlagningen på riktigt. Det enda svåra var att veta om fisken var färdig, eftersom jag inte kunde smaka av den. Genom att jag bytte ut fiskbuljongen i orginalreceptet till grönsaksbuljong kunde jag själv både smaka av såsen, och ta undan en portion innan jag i sista momentet la i fisken.

Liten film på Caspar som tvättar händerna efter maten.

Barnen brukar sjunga "blinka lilla stjärna" för att veta hur länge de ska tvätta händerna.

Resultatet? Fiskgrytan gjorde succé både hos barn och personal. Flera av barnen kom fram efteråt och tackade för maten och sa att den var god. Grönsaker, fisk och sås - allt försvann ner i barnens magar på nolltid och när jag tittade på informationstavlan så var det fler dubbla kryss (att barnen tagit om) än enkla. Här kommer receptet!

Tores fiskgryta (fyra portioner)

500 gr fryst vit fiskfilé i block (orginalet är sejfilé)
3 dl creme fraiche (jag tog den feta varianten)
1 burk krossade tomater (Kung Markattas ekologiska är godast)
1 grönsaksbuljongtärning (orinalet är fiskbuljong)
1 stor morot
En halv röd paprika
Ett par fyra, fem färska champinjoner
1 lök

Hacka löken fint. Skiva morot, champinjoner och röd paprika fint.
Stek löken på svag värme så den nästan smälter. (Detta är speciellt viktigt när man har barn som inte gillar lökbitar). Efter en stund tillsätt moroten och stek ytterligare. Vid behov tillsätt lite vatten under stektiden. Lägg därefter i champinjoner och paprika och stek ytterligare en stund.
Tillsätt krossade tomater och creme fraiche samt smula i grönsaksbuljongen.
Koka ihop och smaka av, salta och peppra.
Tag slutligen fiskblocken och lägg i såsen. Koka så att fisken blir genomkokt men inte så länge att den går sönder.

Servera med ris eller couscous.

Första advent 2011

2011-11-27T22:00:00.000+01:00

Idag har vi firat första advent i Botkyrka Pingstförsamling. Efter en stunds funderande på vilken församling vi skulle våga oss på, med två vildingar och en bebis, bestämde vi oss för Botkyrka Pingstförsamling (där stora C också är uppvuxen). Förra året åkte vi till Katarina kyrka men då vi fick tillbringa mer tid utanför kyrkan än inne i den ville vi gå till en annan församling denna gång.

Kyrksalen

Nackdelen med Botkyrka Pingst, att första adventsfirandet knappast skulle bli så traditionsenligt, uppvägdes lätt av det faktum att det fungerar finfint att ta med alla barnen dit.

I kyrkbänken med farmor och farfar

Dagen till ära så användes den stora kyrkorgeln, så jag fick sjunga "Bereden väg för Herran" vilket jag tycker är det viktigaste första advent. Hur resten av gudstjänsten var fick jag dock inte reda på eftersom jag gjorde farmor sällskap och gick ner och var med i barnverksamheten istället.

Teater på söndagsskolan

Under gudstjänsten var det teater för alla barnen och därefter gick pojkarna till sina respektive klasser. Dessvärre var Caspar ledsen, dels för att hans mattid passerat sedan lång tid tillbaka och dels för att farmor och Casimir försvann till 3-4-årsgruppen. Men när han ätit ett par korvar (som jag tagit med mig i en termos) blev hans humör avsevärt bättre.

Lek efter söndagsskolan

Efter söndagsskolan fick pojkarna leka och därefter var det dags för kyrkkaffe. Som sig bör serverades lussbulle och pepparkaka (vilket var trevligt för oss vuxna men knappast idealiskt för barnen).

Fika med lussebulle och pepparkaka

När vi hade uppdaterat oss om de senaste händelserna av vännerna i församlingen så åkte vi hem till farmor och farfar för söndagslunch. Till lunch bjöd farmor på sin goda köttgryta och efter att jag varit ute och lekt en stund med pojkarna i blåsten fick vi också efterrätt bestående av stora Cs favoritefterrätt - smulpaj. Båda pojkarna fick tillfälle att tända det första adventsljuset (och lov att släcka det också).

Casimir tänder första adventsljuset

Efter besöket hos farmor och farfar åkte vi hem igen varvid jag lagade middag till barnen. Väl medveten om alla godsaker som de stoppat i sig (och att barnen knappast var särskilt hungriga) tog jag den enkla vägen ut och lät dem välja en varsin maträtt. Som tur var hade de inte några speciellt komplicerade önskemål utan Casimir valde pannkaka och Caspar makaroner och korv.

Två sorters middag på kvällen

Första advent avslutades med att jag gick till föräldrakooperativet och städade - och därefter var vi vakna halva natten med olika barn - men det är en annan historia...

Pepparkaksbak

2011-11-26T23:28:00.000+01:00

Idag har jag passat på att baka pepparkakor när jag fick tillfälle att vara ensam med Casimir. Detta då Caspar, stora C och Clarissa åkt till Hornbach för inköp av slippapper och andra livsnödvändigheter.

Pepparkakor

Casimir ville dock inte följa med till byggvaruhuset så istället fick vi en lugn eftermiddag tillsammans med pepparkaksbak och sagoläsning.

Pepparkakskrokodil

Dagen har annars kretsat kring stora Cs två projekt; att röja i garaget samt att slipa och olja köksbänk, matsalsbord och trappa. Pojkarna deltog inte i det första, utan fick gå in och leka under förutsättning att de var "snälla mot varandra och inte bråkade". Det fungerade över förväntan och de lekte med varandra utan några större kontroverser i flera timmar (eller kanske nästan en hel om man ska vara helt ärlig), vilket gjorde att jag till och med hann att sätta namnlappar i alla nya kläder som jag köpt vid senaste inköpsrundan.

Stora C slipar köksbänken

Även kvällen förlöpte utan några större konflikter, förutom en dispyt om huruvida vi skulle titta på Flygande mattan (ett allsångsprogram för barn) eller en film, respektive hur mycket stora Cs slipmaskin störde resten av familjen.

Första lediga fredagen - lekslottet

2011-11-25T22:00:00.000+01:00

Idag har varit den första lediga fredagen för gossarna sedan förskolan överraskande meddelade att vi trots allt skulle få ha våra fyra-dagarsveckor. Dessvärre var summan av dagen knappast positiv, trots att vi åkte till leklandet Lekslottet på eftermiddagen. Efter att ha funderat lite kom jag fram till att vi alltid får en reaktion på lördagen i vanliga fall och att den kom en dag tidigare den här gången. Sammantaget blev det väl mycket skrik och slagsmål för bara en dag.

Clarissa gillar Lekslottet

I vilket fall som helst så gick morgonen ganska bra.Vi började dagen med att klippa kronor av papper och ha fiskdamm. Fiskdammen (som kom sig av att vi hade läst boken "Kalas Alfons Åberg") gick till så att Casimir och Caspar lekte att de fiskade från soffan med hjälp av snodden till min morgonrock och en påsförslutare. När jag såg detta smet jag in i köket och gjorde i ordning en varsin påse som jag satte fast i "kroken". I påsen fanns ett russinpaket, en clementin och en ballong, vilket var väldigt populärt (och dessutom passade innehållet bra till mellanmål).

Eftersom lunch hade vi bestämt att vi skulle åka till Lekslottet i Tullinge. Redan då började egentligen bekymren, då det var väldigt svårt att få Casimir färdig för utflykten (speciellt vad gällde kläder och skor). Han var dessutom redan på dåligt humör eftersom han misslyckats med att knyta ett par snoddar (från olika morgonrockar som han snott från mig) runt magen. Tanken var att han skulle se ut som en bläckfisk, men för det krävdes knutar.

Pojkarna leker tillsammans

I vilket fall som helst kom vi iväg till Lekslottet till slut, och pojkarna lekte bra tillsammans. Jag hade klätt dem i likadana kläder, vilket visade sig vara dumt vid närmare eftertanke. För det första var det svårt att se skillnad på dem på avstånd, och dessutom så hade de eldsflammor på tröjorna vilket gav intrycket att de var ännu vildare än de faktiskt var.

Mellanmål

När de rasat runt så mycket att några andra föräldrar började se påtagligt oroliga ut och dessutom frågade mig om "det var mina killar" så bestämde jag att det var dags för mellanmål. Caspar och Casimir fick varsin glass och själv åt jag en bit chokladtårta.

Mer mellanmål

Caspar, som är väldigt svag för chokladtårta, hjälpte mig äta upp den parallellt med glassen.

Vildingar

Ju senare på fredagseftermiddagen det blev, desto färre familjer var det på leklandet. När vi åkte därifrån var det redan mörkt och vi var i princip ensamma. Mina vilda killar till trots så hoppades ägarinnan att vi skulle komma tillbaka snart igen.

Dans och dietist

2011-11-24T22:00:00.000+01:00

Idag har jag hämtat lilla gummans pass, handlat kläder till barnen och skjutsat Casimir till danslektionen. Om vedermödorna förknippade med detta har jag berättat här.

I köpcentrat där jag köpte kläderna passade jag på att införskaffa några fler barngrötspaket, varvid jag gjorde misstaget att fråga en (vad jag trodde var) en butiksanställd om vägen. Det visade sig i själva verket vara en "dietist i butik" vilket gjorde att hon oombedd genast började ställa en massa frågor om min lilla gumma av typen "men är inte lilla gumman en ganska liten gumma?".

20 minuter tog misstaget, men eftersom hon rekommenderade att jag skulle hälla en (eller till och med två) teskedar rapsolja på varje grötportion så var jag ändå rätt så glad att jag frågat henne. När hon sa det kom jag för övrigt ihåg att min goda vän från förskolan också tillsatt rapsolja till sina barns mat, och att det fungerat bra i deras fall.

Fika på Bakstugan

2011-11-23T22:00:00.000+01:00

Idag har varit en ganska lugn dag, även fast min lilla gumma inte sovit särskilt mycket. På morgonen fikade jag och en god vän från föräldrakooperativet, som också fått sitt tredje barn för inte så länge sedan. Vi har följts åt bra vad gäller barnen: storasyster är ett halvår äldre än Casimir, det skiljer en vecka på mellandottern och Caspar och lillebror är tre månader yngre än Clarissa.

Albin 1,5 månad gammal

Albin, som lillebror i familjen heter, är en pigg och glad bebis på 1,5 månad. Olik sina systrar på flera sätt, men lika fin ändå, och lika vackra ögon.

Bakstugan, vårt lokala fik, förtjänar en kommentar för sig. Från början en gammal bensinmack som sedan omvandlats till ett förvånansvärt bra bageri, fullt med stamgäster som tar med sig hela kaffekannan (och fyller på alla andras kaffemuggar) när de vill ha påtår. På onsdagarna vet alla som brukar äta där att det vankas munkar. Eftersom det var sista munkonsdagen innan julmunkuppehållet, åt både jag och min väninna var sin munk (jag en hallonmunk och hon en vaniljmunk). Egentligen tycker jag bättre om andra bakverk, men det eftersom det var den allra sista munkdagen innan jul kändes det som vi borde ta tillfället i akt.

På eftermiddagen gjorde jag ett misslyckat försök att handla i Liljeholmen. Lilla gumman som var vaken ville absolut inte veta av några klädinköp. Hon var för övrigt på dåligt humör redan när jag försökte äta lunch och hålla henne samtidigt. "-Ah, ah, aaah" klagade hon högljutt när hon såg maten försvinna från tallriken och in i min mun. Till slut försökte jag till och med mata henne med lite av potatisen i min indiska gryta, men det gick inte något vidare. Det var svårt att hålla henne och mata samtidigt och dessutom var både konsistensen och smaken ovan. När hon slutligen råkade slå emot bordet något lite var måttet rågat och jag fick slänga i mig de sista tuggorna.

Långsam dag med snöpligt slut

2011-11-22T22:00:00.000+01:00

Idag har varit en ganska lång dag. Kanske berodde det på att vi påbörjade vår nya klockan åtta-lämning och att lilla gumman dessutom sov ganska mycket.

Tyvärr fick dagen ett ganska snöpligt slut då Caspar hade slagit sig i bakhuvudet på förskolan och stora C fick ta honom till akuten. Trots att såret blödde mycket behövde det inte sys (eller limmas) den här gången, men innan läkaren kunde dra den slutsatsen var såret tvungen att rengöras. Själva rengöringen var en omständlig procedur, mest för att Caspar var helt hysterisk och kämpade emot.

På eftermiddagen, fick jag alltså till min förvåning bara hämta hem ett barn från förskolan. Jag hade glömt min mobiltelefon hemma vilket gjorde att jag inte kände till de dramatiska händelserna.

När stora C och Caspar kom hem vid fyra-tiden ville jag vara lite med min yngste son och kommenderade därefter iväg resten av familjen till Knatteskutt. Dessvärre var Caspar så utpumpad av händelserna att han kort därpå somnade i min famn (efter att först ha ätit tre wienerkorvar) varvid jag befann mig i den ovana situationen att jag faktiskt hade en stund alldeles för mig själv. Fantasin räckte inte längre än till att kavla ut pepparkaksdegen som fanns i kylen, vilket gjorde att det fanns alldeles nygräddade pepparkakor när Casimir och stora C kom hem (och Caspar vaknade). Stora C tyckte pepparkakorna var för tjocka och för mjuka, men pojkarna åt pepparkakor med god aptit trots detta.

Pass till lilla gumman

2011-11-21T21:25:00.001+01:00

Idag har vi varit och skaffat pass till lilla gumman. Väntetiden var över en timma lång, men det fanns mycket att titta på så trots att Clarissa var vaken gick tiden förhållandevis fort.

När det väl var vår tur så fick stora C hålla Clarissa framför kameran och sedan krypa ner bakom henne på golvet så att ingenting av honom skulle synas på passbilden. För att Clarissa skulle titta åt rätt håll, viftade passtjänstemannen med en käpp, som det var leksaker fastbundna på, framför och ovanför henne. Det fungerade väldigt bra, förutom att jag tyckte det var lite tråkigt att hon tittade uppåt på passbilderna.

På Polishuset

När bilden var tagen och vi fick gå ut från båset vände jag mig bakåt och tittade in i de andra båsen. På flera andra ställen viftades det med olika slags leksakskäppar, vilket såg väldigt lustigt ut.

Utehelg

2011-11-20T22:00:00.000+01:00

Den här helgen har vi varit ute mycket, och också fått en hel del gjort. Till exempel har stora C skruvat upp två lampor och även röjt i garaget.

Sista äpplena skördade för mostillverkning

Stora C röjer i garaget

Pojkarna, som varit glada den största delen av tiden, har lekt i lekstugan, gungat och grävt i sandlådan.

Casimir klättrar i äppelträdet

Caspar bjuder på pannkaka "-Ha en pannkaka mamma?"

En hel del inomhusaktiviteter har vi också hunnit med som att göra trolldeg och rita flygplan.

Stora C kommer med torktumlaren

Sist men inte minst har vi köpt en ny torktumlare, då vår gamla gick sönder för tredje gången i fredags. Medan jag och pojkarna var på ICA och köpte salt till trolldegen åkte stora C och Clarissa och införskaffade torktumlaren.

Avskedsmiddag

2011-11-18T22:00:00.000+01:00

Idag har vi ätit avskedsmiddag då vår kinesiska inneboende ska åka till Kina en månad. Hon och pojkvännen (som är här på besök) lagade en kinesisk middag bestående av en kycklingrätt, en rätt med tofu (bönost), sötsur blomkål samt gurksallad. Dessutom fick vi vårrullar som förrätt, vilket var bra då vi var väldigt hungriga - vana vid tidiga middagar, småbarnsföräldrar som vi är.

Avskedsmiddag

Pojkarna åt bara ris vid detta tillfälle, vilket inte gjorde så mycket sedan de redan ätit middag tidigare.

Ps: Lägg märke till att jag kunde låta duken ligga kvar på bordet som åtta förskolebarn (och tre pedagoger) hade ätit pasta med korv, ketchup och pesto samt pannkakor, sylt och grädde vid dagen innan. Helt otroligt!

Lunchbjudning i Mälarhöjden

2011-11-17T20:13:00.001+01:00

Idag har jag haft lunchbjudning för alla Casimirs och Caspars förskolekamrater. Sammanlagt sjutton barn och sju vuxna utfordrade jag med pasta, hemgjord pestosås och korv samt pannkaka med sylt och grädde.

Nytt användningsområde för en lövhög

Upprinnelsen till händelsen var att Casimir och Caspar inte hade något födelsedagskalas för sina kompisar i somras, vilket de haft tidigare år. Jag funderade lite kring detta men allt efter att tiden gick kändes det fånigt att bjuda vännerna på födelsedagskalas. Istället frågade jag föreståndaren om förskolan ville komma på lunch någon utflyktsdag. De ville de gärna!

Caspar gungar gungan

Den sista veckan har därför gått åt till att förbereda inför besöket. Helgen som gick var vi till exempel på Hornbach och införskaffade ny sand till sandlådan. Jag röjde också inne och klistrade bland annat pedagogiska kort på alla förvaringslådor (så att barnen ska se vad lådorna innehåller) medan stora C skruvade ihop gungbrädan och krattade ihop en stor lövhög till barnen.

Klockan halv tio på morgonen anlände därför sjutton förskolebarn och deras pedagoger till vår trädgård. Casimir, som hade fått visa vägen hem, hade valt en intrikat variant av väg (som vi inte gått på ett halvår) så barnen hade dessutom fått se lite av omgivningarna.

Mat vid vardagsrumsbordet

Precis som jag hade trott så gjorde både lövhögen och lekstugan succé. Barnen lekte också med Casimirs lilla grävskopa och sparkade runt på gräsmattan med de små bilarna.

Pannkaksätning pågår

Vid elva var det dags för lunchen. Eftersom barnen helst skulle äta samtidigt fick jag duka vid fyra bord. Vid det stora bordet i matsalen satt sex barn och tre pedagoger. I vardagsrummet satt fem barn och en pedagog och i köket satt föreståndaren och tre barn.

Vid köksbordet

Caspar, som inte gillade att ett av de små barnen tagit hans plats (och att hans vänner dessutom lekte med hans tåg) fick till slut sitta ensam i barnrummet med sin älskade farmor. Då blev även Caspar nöjd (och på påtagligt mycket bättre humör efter att ha ätit ett par korvar).

Bordet i barnrummet

Vad gäller maten så åt barnen som små skogshuggare. Inte mindre än två hela paket med pasta gick åt (med ca sex vuxenportioner i varje), nästan två paket Winerkorvar (med arton korvar i varje), två laddningar med Pestosås, två hela plåtar med pannkakor och till det nästan en liter grädde och en hel del sylt. Till och med kokerskan (som sagt till mig att avvakta med den andra plåten pannkakor) blev förvånad. När barnen ätit färdigt fanns det bara en pannkaka kvar, som jag knep, och bottenskylan i en kastrull med pasta vilket jag och farmor delade på.

Clarissa leker också...

Efter lunchen gick de små barnen tillbaka till förskolan för att sova medan de stora fick leka inomhus. Då barnen hade lekt en stund (och jag hörde att Casimir höll på att demonstrera sin Vuvuzela) bestämde jag mig för att det var dags för fruktstund.

Vid halv två begav sig barn och pedagoger tillbaka till förskolan. Alla var överens om att utflykten varit mycket lyckad och jag blev förvånad och rörd över att samtliga barn både tackade för besöket och för maten. Casimir och Caspar var också mycket nöjda, Casimir med att barnen kom och Caspar att de gick.

Hektiska dagar

2011-11-15T21:46:00.001+01:00

Vi har haft några hektiska dagar och hemska nätter på sistone. De hektiska dagarna beror på två saker, att stora C är utomlands och arbetar samt att jag bjudit hem hela förskolan inklusive alla pedagoger på lunch på torsdag. Vad gäller nätterna är det svårt att säga vad det beror på, men stora Cs bortavaro bär nog den största skulden.

Natten till idag vaknade till exempel lilla gumman vid ett-tiden och åt. Därefter väckte hon Casimir och Caspar, varvid Casimir somnade om efter att ha konstaterat att det inte var morgon, medan Caspar fortsatte vara vaken. Till slut somnade han också om, men cirka två timmar senare (och efter att ha varit uppe med mig och ätit). Då vaknade Clarissa igen och ville äta. Därefter var hon pigg. Så före halv fem i morse var jag uppe och passade på att städa (så att säga inför städningen idag).

Idag har har alltså städat, både tillsammans med städhjälpen samt innan och efter. Dessutom har jag varit på IKEA och köpt nytt porslin som ska räcka till alla förskolebarn. Stora C kommer att få spader när han öppnar köksskåpen, men det bryr jag mig inte om. Jag har varit med Casimir till Knatteskutt och därefter stekt pannkakor och jagat vilda barn runt nedervåningen. Slutligen har jag med stor möda lyckats få alla tre i säng. Nu är jag mycket, mycket trött och tänker gå och lägga mig. Sov gott!

Oordning

2011-11-12T20:54:00.001+01:00

Mina inlägg skrivs inte i ordning. Sådana som har mycket text tar längre tid att skriva (förstås) och tillkommer därför senare - även om de inträffar tidigare. Så därför finns det nu två nya inlägg (om flygplatsbesök och IKEA-besök) som ligger före det tidigare publicerade maskeradinlägget. Klart som korvspad?

Maskerad på förskolan

2011-11-11T22:38:00.001+01:00

Idag var det maskerad på förskolan. Trots detta var det svårt att övertyga pojkarna om att de skulle gå dit, mest eftersom jag berättade att mormor inte skulle vara kvar när de kom tillbaka. Kanske var det opsykologiskt att säga detta precis innan vi gick hemifrån, men samtidigt ville jag inte att det skulle komma som en överraskning när de kom hem.

Casimir med kompis

I vilket fall som helst så lyckades jag övertyga pojkarna att de skulle klä ut sig. Två små riddare blev det, vilket var tur eftersom tigerdräkten gått sönder och björndräkten blivit för liten.

Bamse och katten Jansson

Föreståndaren, dagen till ära iförd Bamse-mundering, tog emot oss när vi kom. Hon skrämde nästan slag på Caspar, som vände och gick ut igen när han fick syn på henne.

Lekare

De andra pedagogerna var inte lika skrämmande. Casimir frågade inte ens "lekaren" om han hade någon spruta (vilket han alltid brukar göra ifall någon har en vit rock eller det minsta lilla påminner om en doktor).

Discodans (Ödlan dansar med Emil och Griseknoen)

Efter att barnen beundrat varandras utstyrsel så blev det disco i kuddrummet. En riktig discokula hade personalen satt upp, och de hade dessutom klistrat svarta plastpåsar för fönstren så man kunde se ljuseffekterna.

Samling i tamburen

Besök på Grafair och Bromma

2011-11-10T22:00:00.000+01:00

Idag har vi varit och besökt en privat flygplats. Trots att jag flugit åtminstone ett trettiotal gånger från Bromma hade det gått mig helt förbi att det precis bredvid Brommaterminalen ligger ytterligare en flygplats som heter Grafair.

Utanför Grafair

Min Mamma Musikanta kände dock till detta då en av hennes tidigare körmedlemmar är sambo med grundaren och ägaren till flygplatsen. Hon hade dessutom en stående inbjudan att komma och hälsa på den sagda körmedlem som också arbetar på företaget.

Lite efter klockan två idag åkte vi därför iväg till Bromma med förhoppningen att få reda på hur en privat flygplats ser ut och få se några flygplan.

Vad kan jag säga om besöket? Tja, den gnagande oroskänslan jag kände inför besöket förvandlades till fullständig visshet om att allting skulle gå åt skogen, när mamma Musikanta inte bara borstade håret på gossarna utan även passade på att kamma mig innan vi gick in. Jag menar, bör man vara välkammad så är det inte en passande plats för två vildingar och en ilsken bebis i sällskap av en trött mamma och en stressad mormor. Dessutom fick jag en stark känsla av att det var att utmana ödet.

Papegojspaning

Till en börja med gick det förhållandevis bra då Caspar fick titta på ett flygplan och Casimir bekantade sig med flygplatsens papegoja. Flygplatsen hade för övrigt mycket lite gemensamt med en "vanlig" flygplats och påminde mer om ett stort vardagsrum med sin öppna spis, röda tygsoffor, flygel, papegoja och akvarium.

Efter att det gått bra en liten stund började det dock gå mindre bra ungefär samtidigt som pojkarna fick var sin glass och mamma och jag bjöds på te och kakor. Vi hade inte mer än hunnit sätta oss när Casimir högljutt tillkännagav att han behövde bajsa. Han och jag fick därför hastigt och lustigt ge oss iväg till toaletterna. När vi kom tillbaka skrek Clarissa i himlens sky. Därefter hade mamma och jag ett väldigt sjå med att få pojkarna att låta bli att leka i sofforna (de hade dessutom glassarna i handen). Till detta så blev Caspar otröstlig när ett av flygplanen startade och grät "-Näe, inte åka, kom tillbaks" en stor del av den återstående vistelsen. När pojkarna därefter slutligen började springa fram och tillbaka på en röda mattan samtidigt som de härmade flygplan bestämde vi snabbt att det var dags att bege sig av ifrån flygplatsen. Vi tackade körmedlemmen (som inom parantes hade varit oerhört vänlig mot oss hela tiden, chokladglassen i soffan till trots) så hjärtligt och lovade att komma tillbaka utan vildingar nästa gång.

Då klockan var halv fem vid denna tidpunkt bestämde jag självsvåldigt att vi inte skulle åka hem direkt, utan vi intog istället middag på en MAX-restaurang i närheten. För att slippa hamna i rusningstrafiken gick vi sedan en lång promenad till Bromma flygplats och tittade på fler flygplan innan vi utsjasade och genomfrusna begav oss hemåt vid sjutiden på kvällen.

IKEA anno november 2011

2011-11-09T22:00:00.000+01:00

Musikanta och jag har varit på besök hos farmor på förmiddagen. Clarissa (som också var med förstås) demonstrerade sina senaste förvärvade färdigheter, krypförsök, medan farmor bjöd på förmiddagsfika och farbror Anders på te. Mycket trevligt förstås, fast jag glömde att ta bilder.

Jul på IKEA

På eftermiddagen åkte vi till IKEA en sväng för att införskaffa lite förvaringsboxar till pärlplattor, pussel och diverse andra barnsaker.

Mamma tittar på stjärnor

I varuhuset var julruschen redan i gång och utanför trängdes både Jehovas vittnen och Situation Stockholms-försäljarna. Även för dessa verkar julen vara högsäsong. På vägen in fick jag frågan av ett vittne om jag "visste vem som styrde världen" vilket jag utan tvekan hävdade att jag kände till.

Lunch på IKEA

Lite ångrade jag mig i efterhand, eftersom jag nog inte är alldeles säker på svaret och gärna velat veta hur det ligger till. Fast hade jag sagt det hade vi nog aldrig kommit därifrån och knappast hunnit äta en sådan trevlig lunch som vi gjorde.

Besök i Berghuset

2011-11-06T22:00:00.000+01:00

Idag har vi varit och besökt grottan i Berghuset på Mörkö. Det tog oss lång tid och ett par felkörningar men till slut hittade vi till parkeringsplatsen ifrån vilken de vägbeskrivningar som vi hade med oss utgick ifrån. Då hade vi också med berått mod kört en bit på en väg som var skyltad både "motortrafikfordon förbjudet" respektive "enskild väg".

På parkeringsplatsen

Efter att vi parkerat påbörjade vi den (som det skulle visa sig) dryga kilometerlånga vandringen genom urskogen till Berghuset. Enligt vår guidebok skulle grottan vara "perfekt för barnfamiljer" och enligt utsago på nätet gick promenaden dit intill "skvattramdoftande skogskärnar" vilket vi tyckte skulle vara trevligt.

Clarissataxi

Jag förstod ganska snabbt att ta med sig en barnvagn på promenaden till grottan inte var att tänka på, så en bit in i skogen lämnade vi den så att den fick vänta på oss. Clarissa fick bäras istället, vilket hon var mycket missnöjd med. Så länge hon var pigg och glad gick det bra, men när hon blev sömnig ropade hon alldeles hjärtskärande (och öronbedövande) efter den älskade barnvagnen.

Innan vi gav oss iväg djupare in i skogen passade vi på att äta korv och dricka varm choklad. Vis av tidigare erfarenhet hade vi struntat i att ta med något att grilla på och hade kokt korv i termos istället. Köttkorven smakade alldeles utmärkt men sojakorv gör sig bättre stekt än kokt, kunde jag konstatera.

Glada vandrare

Den fortsatta promenaden gick bra till en början även om färden snarare gick genom de skvattramdoftande skogskärren än intill dem. Ett och annat litet berg fick vi också bestiga. Efter hand blev det förstås lite drygt för barnen, bland annat efter som det var väldigt svårt för dem att gå där det växte sly som var högre än dem själva. Vi höll dock humöret uppe så gott vi kunde genom att leta efter blåbär och kasta kottar, vilket i och för sig gjorde att den dryga kilometern tog lika lång tid som om vi gått fyra gånger så långt på plan väg.

Caspar tycker grottan är "läskig"

Till slut kom vi i alla fall fram till Berghuset som låg väldigt vackert i en skog av gula lärkträd. Själva grottan var mindre än den vi besökte förra helgen. Dessutom var ingången så liten att man var tvungen att lägga sig ner och åla in, vilket mormor vägrade. Caspar ålade in, efter lite tvekan, men blev rädd när han väl var inne och hävdade att grottan "var läskig".

Caspar hittar ett värmeljus i grottan

Casimir trivdes dock som fisken i vattnet. Han och stora C kröp in och utforskade varje skrymsle och vrå och på den tid som det tog för mig och Capasar att ta oss ut passerade Casimir oss två gånger.

Casimir på upptäckarfärd

Vägen hem blev förstås lite långsam men då Caspar fick rida på pappas axlar så gick det lite bättre.

Pojkarna "turas om" att rida på pappas axlar

Tillbaka vid bilen igen konstaterade vi att vår utflykt hade blivit snudd på lite väl äventyrlig. En välkommen bieffekt var att pojkarna faktiskt var lugnare än någonsin på kvällen.

Alla Helgons dag

2011-11-05T20:27:00.003+01:00

Idag har vi besök av pojkarnas mormor Musikanta och morfar. Vi har som vanligt pratat mycket och ätit mycket under dagen. Dessutom har mormor sjungit och spelat med pojkarna. Lilla fröken Skrik lät sig nådigt hållas en stund.

Mormor med fröken Skrik

På eftermiddagen åkte vi till Sickla och köpte vinterkängor till Casimir. Eftersom mormor och morfar skulle till kyrkogården och tända ljus så passade vi på, även om det kanske var aningen opassande.

Novemberdagar

2011-11-05T20:14:00.000+01:00

Vi har haft några lata novemberdagar sedan vi träffade kusinerna. Onsdagen och torsdagen hände det inte så mycket mer än vår vanliga lunk kryddat med att vi gav oss iväg hals över huvud till McDonald's på torsdagskvällen. Det var sista dagarna på erbjudandet om en bok för varje Happy Meal och stora C och jag knäckte inte mindre än fyra Happy Meal tillsammans. Stora C åt upp hamburgarna och kycklingbitarna medan jag fick äta pommes frittes för hela slanten. Pojkarna hade redan ätit middag innan, men hjälpte till med juicen, äpplebitarna och minimorötterna.

Igen vidare middag för mig alltså, men glada ägare av två muminböcker och två böcker om Malvin blev vi. Boken om Malvin läste jag för övrigt på tunnelbanan för Caspar och kunde konstatera var riktigt underhållande. Pappan i boken köper pizza till middag - och struntar i tandborstningen på kvällen - och är alltså (i mitt tycke) mycket naturtroget skildrad.

Vi byter tåg på hållplatsen Gamla Stan

Igår fredag var Casimir med förskolan till kyrkogården och tände ljus. Eftersom Caspar hostade bestämde jag dock att han inte skulle följa med på utflykten. Istället åkte vi tunnelbana tillsammans samt gick och lekte i Vasaparken utanför St Eriksplan. Lunch tillsammans med stora C hann vi också med. För Caspar var dock själva tågresan det viktigaste och mycket tåg blev det verkligen.

Nils Holgersson i Lugnet

På eftermiddagen gick jag och pojkarna tillsammans med pojkarnas bästa vänner från förskolan och deras pappa till parkleken Lugnet. Där tillbringade vi några trevliga timmar tillsammans.

Kväll med kusinerna

2011-11-01T23:00:00.000+01:00

Efter besöket på Naturhistoriska museet åkte vi hem och åt middag tillsammans. Eftersom barnen var ganska trötta blev aktiviteten för kvällen att se filmen "Rio" tillsammans. De som tittade var tvungna att ha glasögon på sig för att kunna se specialeffekterna, vilket såg ganska roligt ut.

Filmtittning

Caspar leker med sina älskade tåg

Fast Caspar tröttnade ganska fort och återgick till sin älskade tågbana.

Naturhistoriska med kusinerna

2011-11-01T22:00:00.000+01:00

Idag har vi varit tillsammans med stora Cs bror och hans äldsta pojkar Jakob och Lukas på Naturhistoriska museet. Svägerskan som är på tjänsteresa i USA följde förstås inte med och inte heller yngste sonen som var hemma med farmor. Besöket var annars något av en "favorit i repris" då ungefär samma konstellation åkte dit för nästan exakt ett år sedan (vilket man kan läsa om här).

Casimir och Caspar som älskar sina kusiner hett och innerligt hade pratat mycket om museibesöket. Så mycket att Casimir till och med klädde sig i grön dinosauriedräkt dagen till ära. Han fick förstås ha den på sig när vi sedan åkte till Naturhistoriska, vilket våra pojkar kallar just "Dinosauriemuseet".

Dinosaurie i utställningen den mänskliga resan

På Dinosauriemuseet var det hemskt mycket folk eftersom det för närvarande är höstlov. Det var nästan så att jag ville vända när jag såg kön till biljettförsäljningen men som tur var gick det att köpa biljetter i en automat. Jag räknade ut att det så småningom skulle bli lika trångt i restauragen vilket gjorde att jag föreslog att vi skulle äta redan klockan elva. Tur var det med tanke på att barnen var hungriga (på grund av tidsomställningen) och att restaurangen snabbt fylldes på. När vi gick ut (några pannkakor och glassar rikare) ringlade sig kön lågt upp i trapporna.

Alla äter mat

Vad säga om besöket? Det var väldigt roligt att träffa kusinerna, så långt var vi eniga efteråt. Vad gäller resten av vistelsen så hade vi lite olika uppfattningar. Båda mina pojkar tyckte "allt var roligt hela tiden" medan jag hade en lite mer blandad recension. Till att börja med busade mina pojkar väldigt mycket. Dessutom hade jag svårt att hålla reda på dem, eftersom det var så mycket folk. Att Casimir-dinosaurien dessutom vid några tillfällen gick och morrade på andra barn gjorde ju inte saken bättre.

Pojkarna håller varandra i handen

Efter en stund så delade vi på pojkarna varvid jag och Caspar gick och tittade på inhemska djur. Detta fungerade väldigt bra, speciellt eftersom den utställningen inte var särskilt populär. Om sanningen ska fram har vi inte heller ägnat den mycket tid tidigare.

Caspar vill verkligen mata djuren

Utställningen Natur i Sverige visade sig vara perfekt för Caspar och han spenderade säkert en halvtimma med att sortera kryp (vilket var en variant på att lägga fyrkantiga, runda och trekantiga klossar i respektive hål) samt att klättra på en stor groda.

Caspar sorterar kryp

Glad groda

Efter detta fikade vi en sista gång innan hela sällskapet nöjda och glada (respektive lättade) åkte hem till oss i Mälarhöjden för film och middag.

Klövbergsgrottorna

2011-10-30T17:09:00.000+01:00

Idag har vi varit och besökt Klövbergsgrottorna i Tyresö. Klövbergsgrottorna är blockgrottor och övertäckta sprickor i berget som hänger ihop till ett stort grottsystem.

Natursköna omgivningar

Det blev en heldagsutflykt, delvis för att det tog så lång tid att ordna med allt. Dessutom hade vi svårt att hitta och körde fel flera gånger. Men det sägs ju att vägen är mödan värd.

Casimir blåser bubblor

Innan vi kom iväg var vi tvungna att åka till COOP och handla nya ficklampor samt färdkost. Casimir fick också ett paket såpbubblor vilka han omedelbart började blåsa så fort vi stannat bilen.

Casimir har "fastnat" i en klippskreva

Väl framme började vi med att förbereda för att grilla korv. Det tog sammanlagt tre engångsgrillar, två vändor till och från bilen (som stod parkerad en halv kilometer bort) en tändsticksask, ett par tändare och alla kartonger innan vi stora C äntligen fick fyr så att vi kunde grilla. För att inte tala om hur lång tid det tog.

Stora C ber att engångsgrillen ska börja brinna

När vi äntligen hade fått fyr på grillen och öppnade korvpaketet åt pojkarna korvarna ogrillade, vilket vi tyckte var aningen illojalt.

Pojkarna äter råa korvar (usch)

Förutom korv med bröd och ketchup hade jag tagit med mig varm choklad i en termos. Eftersom jag dessutom frös om fötterna hela tiden så kändes skogsutflykten väldigt mycket som deja vu från skoltiden.

Casimir klättrar in i grottsystemet

Hur som helst, pojkarna uppskattade att leka i skogen och när de började klättra i grottsystemet var alla tre glada som lärkor. Casimir och stora C klättrade högt upp medan jag fick hålla fast Caspar för att han inte skulle försöka följa efter. Istället höll sig Caspar och jag i en grotta precis vid öppningen.

Caspar lyser med ficklampan

Då Clarissa vaknat och duggregnet började tillta bestämde jag självsvåldigt att vi skulle åka hem, till den övriga familjens stora besvikelse. Stora C hade nog gärna stannat en stund till och utforskat mer av grottsystemet. Jag tröstade honom emellertid med att de säkerligen kommer fler tillfällen.

Stora C kryper ut ur grottan vid den södra ingången

Halloween

2011-10-29T22:00:00.000+02:00

Idag har varit en trött dag eftersom barnen höll oss vakna mellan midnatt och fyra på morgonen. Dessutom kände sig stora C inte bra och vägrade resa sig från sängen med argumentet att han var "sjuuuuk". Det slutade med att jag tog barnen till lekparken och därefter gick till COOP och köpte lördagsgodis.

Bus eller godis?

På kvällen tog sig stora C dock samman och följde med och köpte pizza till middag. Vi fick också besök av några grannbarn som sa "bus eller godis" när vi öppnade dörren. Som alltid i Mälarhöjden så var barnen mycket artiga och liemannen tog till och med av sig huvan och presenterade sig innan han villigt poserade för kameran.

Premiär på Kyrkans ÖF

2011-10-27T22:00:00.000+02:00

Idag har vi varit på öppna förskolan i Mälarhöjdens kyrka. Det var premiär för Clarissa och väldigt trevligt att återse gamla bekanta. (Ett inlägg från en samling i kyrkan då Caspar bara var ungefär en vecka äldre än Clarissa hittar man här).

Dagen till ära var det "kyrkstund" vilket innebar att det förutom pyssel också var en liten samling i kyrksalen med tända ljus. Mia läste en saga med sensmoralen att man ska vara snäll mot varandra. Efter samlingen fika med toscakaka.

Mia tänder ljuset vid kyrkstunden

Clarissa tycker att fika är "sådär"

Det enda jag ångrade var att jag inte tagit med mig de andra barnen också. Fast som tur är kommer det ju fler tillfällen.

Hemmadagar

2011-10-26T22:00:00.000+02:00

Casimir har varit "nästan-sjuk" några dagar. Det började med att jag kände att han var varm natten mellan måndag och tisdag. Kvällen innan hade jag förvånats över att han så snabbt smet upp i lekrummet och satte sig och tittade på film. Då trodde jag dock att han bara var lite måndagstrött.

Eftersom han fortfarande var hängig på igår fick han vara hemma med mig och Clarissa då. Eller hemma och hemma... Mat måste man ju ha, både friska och sjuka, och eftersom det var slut både på mjölk och ost blev det ingen annan råd än åka och storhandla.

Clarissa med gosehalsduken

I affären har de börjat med smårätter i caféet för hungriga handlare så efter att vi handlat köpte jag pannkakor till Casimir. Det gick helt enkelt till så att man köpte ett paket och sedan värmde personalen pannkakorna. Jag bad dem värma två pannkakor varav Casimir åt en och därefter fällde omdömet (ordagrannt) "den smakar absolut ingenting". Han bad mig äta upp den andra och jag kunde konstatera att han hade helt rätt i sin uppfattning.

Idag fick Casimir vara hemma igen, till lillebrors uppenbara missnöje. Då "storasyster" var hemma så fick hon passa Casimir medan jag lämnade Caspar på förskolan. Han kunde inte bli av med mig fort nog och stod nästan och hoppade medan han tjatade "men ni måste gå nu, annars kommer ni för sent". (Jag låtsades inte se colaburken som på något mystiskt sätt dykt upp på bordet och intalade mig själv att det nog bara var nyttigt att dricka om han nu mot förmodan höll på att bli sjuk.)

Casimir och Caspar gungar

Caspar solig

Efter lämningen passade jag på att fika med några andra mammor innan jag gick hem och lagade lunch till min sjukling. På eftermiddagen fick han följa med vid hämtningen och därefter gick vi till parkleken Lugnet i Västertorp, dit vi brukar gå på vardagarna. Tyvärr var bästa vännerna Frans och Ennis lediga (eller sjuka) men pojkarna lekte mycket med varandra istället.

Caspar har lärt sig åka sparkcykel

Parkleken Lugnet

Precis nyss...

2011-10-26T13:41:00.001+02:00

...så lärde sig Clarissa att vända sig från mage till rygg. Filmen hittar ni här.

Tandlagning

2011-10-24T22:00:00.000+02:00

Idag har jag mest ägnat åt att oroa mig, respektive laga en tand som jag trodde mig ha bitit sönder. Tandläkaren upplyste mig dock att anledningen till att tanden gått sönder berodde på att det var ett stort kariesangrepp, vilket fick mig att förstå att det skulle bli mycket borrande.

Tandläkaren visade sig för övrigt vara en förtjusande tjej som dock var lite osäker och vid ett par tillfällen bad om råd från sin handledare, vilken visade sig vara Casimirs bästa väns pappa. Allt blev förfärligt fånigt eftersom jag speciellt frågat efter en annan tandläkare än honom. Detta med tanke på att vi brukar gå till lekplatsen efter förskolan tillsammans flera dagar i veckan och jag tänkte att han skulle besparas att tänka på mina tänder vid dessa tillfällen. Nu blev det ju inte så i alla fall och efter att vi fnissat lite båda två så sa han helt sonika att jag skulle byta tandläkare till nästa gång till sin adept, något jag nickade bifall åt.

I vilket fall som helst blev tanden bra till slut även om jag hade rätt i mitt första antagande om det myckna borrandet. Efter en och en halv timma var tanden som ny och jag fick springa (en halvtimme försenad) till förskolan för att hämta mina pojkar. Farmor hade passat Clarissa under tiden och på vägen hem träffade vi henne på promenadvägen.

Botkyrka Pingst

2011-10-23T22:00:00.000+02:00

Idag har familjen varit faderslös då stora C varit och tittat på tennisfinalerna i Stockholm Open, en tävling som hans företag sponsrar.

Efter att ha hört mig för med svärföräldrarna bestämde jag mig för att åka till Botkyrka Pingstförsamling med barnen. Det är ganska precis ett halvår sedan vi var där sist och jag tyckte det kunde vara dags att uppdatera mig med vad som hänt sedan förra gången, samt att visa upp Clarissa för de goda vänner jag visste jag skulle träffa på.

Söndagsskolan

Vi blev förstås väldigt väl omhändertagna när vi kom dit och pojkarna blev omgående inskrivna i söndagsskolan. Söndagsskoleledarna berättade historien om den barmhärtige samariten av vilket Casimir dessvärre mest kom ihåg rövarnas överfall efteråt.

Eftersom det var första gången som Caspar deltog på riktigt fick han komma fram och bli välkomnad av de andra barnen. Casimir, som fyllt år sedan sist, fick välja en present.

Caspar välkomnas till söndagsskolan

Det enda orosmomentet, att kyrkan och söndagsskolan krockade med pojkarnas mattid, löstes förhållandevis tillfredsställande. Jag hade tagit med mig korv i en termos samt korvbröd och ketchup så när jag märkte att Caspars humör började att tryta utfordrade jag snabbt honom med en Bratwurst. Söndagsskoleläraren blev så inspirerad av detta att hon snabbt trollade fram korv till de andra sjuttio (!) barnen i söndagsskolan vilket gjorde att Casimir också åt av bara farten. (Han hade inte velat gå ifrån verksamheten för att äta, vilket man ju kan förstå).

Caspar leker med tåg

Efter kyrkan och söndagsskolan åkte vi hem till farmor och farfars hus. Där blev det söndagsmiddag för oss vuxna och efter detta gick farmor och Caspar till lekplatsen tillsammans.

Mulle Meck i Järvastaden

2011-10-22T22:00:00.000+02:00

Idag skulle vi egentligen ha ägnat dagen åt storstädning på föräldrakooperativet, men eftersom jag högst ogärna ville vara borta från min lilla gumma och lika lite ville att stora C skulle vara ifrån barnen (speciellt med tanke på att han ska vara borta hela morgondagen) så tog jag istället med mig städningen hem. Då "stora rummet" föll på min lott (tillsammans med några andra familjer) så tog jag hem alla textilier för att tvätta och stryka dessa. Gardiner, filtar, kuddar och utklädningskläder samt mattor, inte att förglömma.

Efter att vi varit en stund på förskolan och plockat ihop det som skulle tvättas (och stora C monterat ihop dammsugaren som han demonterat tidigare i veckan) så åkte vi till Järvastaden och Mulle Mecks lekpark.

Mulle Mecks lekpark i Järvastaden

Den här gången tog det mindre än tjugo minuter att ta sig till lekparken. Vi var dock långt ifrån ensamma och mängder med familjer var där och lekte och hade picknick. Kanske inte så konstigt då Järvastaden när det är färdigbyggt kommer att rymma svindlande 12 000 människor (lika många som i hela Söderköpings kommun). Så många har inte flyttat in ännu, men eftersom lekparken är gratis och öppen för alla var det som sagt ganska mycket folk ändå.

Järvastaden

Mulle Meck är en sagoboksfigur som vi tidigare hade ganska bristfälliga kunskaper om. Sanningen att säga kom all information om honom och hans värld från en DVD-film som ingen av barnen uppskattade något vidare. Själv var jag förvånad över att de över huvud taget orkade se filmen till slut, så långsam och oförblommerat pedagogisk som den var. Så här i efterhand inser jag att jag inte gjorde Mulle Meck (eller filmen heller för den delen) rättvisa eftersom det uppenbarligen finns många kvaliteter i verken som gick mig helt förbi.

Lekplatsen utifrån

Hur som helst, Mulle Mecks lekpark i Järvastaden var en alldeles förtjusande bekantskap. Hela parken var oerhört välarbetat och det fanns ett tiotal olika hus som alla hade olika funktioner. Eller vad sägs om en labyrint eller en spelande karusell?

Blomsterlabyrint

Pojkarna tyckte bäst om bilarna och skeppet medan jag uppskattade de fint arbetade miniatyrhusen såsom biblioteket (som faktiskt är ett alldeles riktigt litet bibliotek) eller observatoriet bäst.

Skepp o'hoj

Bredvid skeppet fanns även en fyr som tänds när det börjar mörkna (vilket vi fick tillfälle att se vid gårdagens nattliga besök) och en bit bort fanns en rymdraket.

Djupforsens observatorium

Daisy Diesels hus

Vi tillbringade i stort sett hela dagen på lekplatsen och gjorde egentligen bara ett avbrott för mat på en närbelägen pizzeria. Jag försökte beställa vegetarisk pasta men nekades kategoriskt eftersom det inte fanns någon vegetarisk rätt i matsedeln. När jag frågade om de inte kunde göra någon rätt vegetarisk fick de två anställda något vilt i blicken och sa att det absolut inte gick "eftersom det inte står hur man gör i recepten". Då gav jag upp och beställde pizza istället.

Väderstation

Vädret för dagen var ganska dåligt, det var kallt och grått och duggregnet hängde i luften hela tiden. Barnen lät sig inte bekommas av detta. Casimir fick till och med byta kläder efter hand eftersom overallen blev för varm.

Lekplatsen sedd uppifrån

Besiktning av bilen

2011-10-21T22:00:00.000+02:00

Idag har varit en sådan där dag då allting tagit längre tid än jag trott. Tanken var att pojkarna skulle vara på förskolan på förmiddagen och att jag skulle hämta dem halv tvåtiden för att därefter åka till Mulle Mecks lekpark i Järvastaden. Där skulle vi sedan sammanstråla med stora C vid halv fyra-tiden och slutligen åka till besktningsstationen i Akalla för att besiktiga Volvon.

Bilbesiktningen i Akalla

Vi blev försenade redan innan jag hämtat pojkarna på förskolan då amning och inpackning i bilen tog längre tid än jag trott. Vid två kom jag till förskolan bara för att inse att Caspar högst ogärna ville skiljas från en gosespindel som bor där. Det spelade ingen roll att Casimir både klädde på sig skor och jacka när Caspars skor på något mystiskt sätt ramlade av från fötterna.

När vi en kvart senare satt i bilen insåg jag att adressen till lekparken (trots stora Cs försäkringar) inte fanns i GPSn. Stora C svarade inte på telefon så det blev ingen annan råd än att åka hem och leta upp en annan adress i närheten att mata in - och äntligen kunde vi påbörja färden mot Solna.

För att åka ända till Solna behövde jag tanka först. Som vanligt åkte jag till Volvo-stationen, bara för att häpen beskåda när tanken åt upp mitt kort, utan att för den delen ens fråga mig om koden än mindre ge mig någon bensin i utbyte. Ytterligare en halvtimme tog det innan den hjälpsamma mannen som jobbade på Volvo lyckats få tag på mackföreståndaren och denne lyckats plocka ur mitt kort ur automaten. Sedan skulle jag ju tanka också.

Väl ute på motorvägen var jag så sen att jag hamnade i rusningstrafiken. Efter att jag äntligen kommit ut ur de värsta köerna körde jag därefter fel och hamnade i bilkön tillbaka till stan. Ungefär då insåg jag att om jag över huvud taget skulle hinna till besiktningen så var jag tvungen att åka direkt till besiktningsstationen.

Mycket stressad är jag vid detta laget. Clarissa skriker som en ångvissla bredvid mig, Caspar frågar bedjande "lamme snart" (framme snart) en gång i minuten medan Casimir sover med vidöppen mun längst bak i bilen. Samtidigt kryper jag fram i kön och försöker prata med stora C i telefon dessutom. Efter en stund ser han att det slumpats sig så att jag befinner mig precis bakom hans taxi i bilkön. (Med tanke på oddsen för att något sådant skulle inträffa önskar jag nästan att jag köpt en lott. Fast kanske jag redan uttömt min tur för dagen.) Jag förstår lättad att jag kan hänga på taxibilen för att hitta besiktningsstationen.

För att göra en lång historia kort så har jag aldrig kört så fort och helt utan någon vidare hänsyn varken till medresenärer eller trafikregler som den kvarvarande sträckan till besiktningsstationen. Jag har heller aldrig blivit så mycket tutat på som när jag körde om bilkön utanför vägen. Men, jag lyckades undvika att tappa bort taxin och jag hann till besiktningsstationen på ett hår.

Besiktningen gjordes av en trevlig man som beundrade både barn och bil, men som detta till trots gav bilen ett par anmärkningar. Efter besiktningen och middag på McD så åkte vi slutligen till Mulle Mecklekparken för någon timmas lek i den kalla och becksvarta oktoberkvällen. Har man lovat så har man lovat, och lekparken fick vi ha helt för oss själva.

Spårvägsmuseet med Caspar

2011-10-20T22:00:00.000+02:00

Idag har varit en betydligt bättre dag än igår. Eftersom personalsituationen var lite bekymmersam på förskolan lovade jag att hålla Caspar hemma idag. Att det dessutom var en av förutsättningarna för att det skulle finnas tillräckligt mycket personal för att de stora barnen på förskolan skulle få åka till Musikmuseet gjorde dessutom valet ännu enklare.

Så vad gör man när man har en hel dag att hitta på något tillsammans med sin nyblivna tvååring. Jo, man frågar vad han helst vill göra. Eftersom Caspar utan någon som helst tveksamhet sa att han ville åka tunnelbana och buss så bestämde jag därefter att vi skulle åka till Spårvägsmuseet.

Casimir tar kort på utflyktstrion

För att komma till Spårvägsmuseet måste man nämligen både åka tunnelbana och buss - och när man väl är där finns det väl inget barn som inte får sitt lystmäte av olika fordon.

Caspar kör tåg på Spårvägsmuseet

Väl framme på museet visade det sig att Caspar helst av allt ville köra tåg på de tågbanor som fanns. Flera timmar lekte han där och gjorde bara ytterst motvilligt uppehåll för att åka minitunnelbanan, äta lunch samt gå en sväng i utställningarna.

Clarissa är glad

Mycket spännande att titta på...

Glad i den älskade barnvagnen

Om jag nu hade trott (vilket jag faktiskt gjort) att jag mer eller mindre skulle vara ensam på museet en torsdag förmiddag så bedrog jag mig skändligen. Åtminstone fyra olika förskolegrupper såg jag på museet, ett litet Stockholm i miniatyr med bara blonda och blåögda barn från Montissoriförskolan Gitarren och Bojen från Södermalm och bara brunhåriga barn från Rinkebyförkolan Hälsans förskola. Roligt att studera grupperna och deras lärare tyckte jag det var, medan Caspar mest tyckte de andra barnen tog plats vis tågbaneborden.

Fullt i det kombinerade caféet/matsäcksrummet vid lunchdags

När Caspar blev av med ett tåg (vilket ledde till ett stort känsloutbrott från hans sida) ansåg jag det vara dags för lunch. Jag hade tagit med mig det som var kvar från middagen från dagen innan, pasta med ostsås, av vilket han med god aptit åt en stor portion.

Caspar äter pasta med ostsås...

...och avrudar med en glass

Att Caspar sedan orkade en glass efter pastan måste jag säga förvånade till och med mig.

Caspar och en roddarmadam

Efter lunchen gick vi en sväng och tittade på bussar, spårvagnar och tunnelbanetåg innan vi (efter en sista vända vid tågbanebordet) åkte hem igen. En bulle och lite varm choklad hann vi med innan vi hämtade hem storebror från förskolan.

En halvbra dag

2011-10-19T22:00:00.000+02:00

Idag har varit en halvbra dag, det vill säga förmiddagen var trevlig medan eftermiddagen inte gick så bra. Eftersom det var dåligt väder hela dagen föreslog jag att vi skulle fika hemma hos mig för den andra föräldralediga mamman på förskolan. Detta visade sig vara ett bra förslag, eftersom vi fick några väldigt trevliga timmar tillsammans. Mamman i fråga är skådespelerska och berättade en del om sitt arbete med kroppsspåk, gestaltning och uttryckssätt samt gruppdynamik. Att hon lägger märke till fler saker i samspelet på förskolan blev smärtsamt tydligt, vilket fått mig att fundera på vilket sätt man skulle kunna använda denna förmåga i verksamheten.

Medan vi pratade låg våra flickor i baby-gymmet tillsammans. Clarissa tyckte nog, om sanningen ska fram, mer om den andra mamman än om sin två månader äldre kompis. Varje gång den lilla flickan utsötte ett glatt tjut börjande Clarissa nämligen gråta. Fast innan de ska börja på förskolan tillsammans har väl detta förhoppningsvis ändrat sig.

Clarissa och kompisen Iris

Clarissa skrattar åt Iris mamma

Dessvärre fortsatte inte dagen lika bra som den började efter att mitt fikasällskap lämnat mig precis före lunch. Istället för att äta grälade jag med en väninna som ringde, vilket inte tillhör vanligheterna. Mycket tråkigt och inte hade jag någon vidare lust att äta efter detta heller.

Som grädde på moset hade pojkarna inte heller ätit, när jag hämtade dem vilket gjorde att vi snabbt blev osams. Som det står i någon av mina böcker "ett oflexibelt barn och en oflexibel vuxen är nog den allra värsta kombinationen".

Middag på tu man hand

2011-10-17T23:30:00.000+02:00

Idag hämtade farmor pojkarna på förskolan och då vi haft en ovanligt jobbig natt då vår lilla gumma skrek in på småtimmarna så bad jag i ett svagt ögonblick att de skulle behålla dem över natten.

Första plåten

Tur var väl det då pojkarna somnat utan några helst svårigheter medan Clarissa skrek stora delar av kvällen.

Då jag inte behövde hämta pojkarna på eftermiddagen hann jag med att baka bullar på eftermiddagen. Dessutom åkte jag och lilla gumman in till centrum och sammanstrålade med Stora C efter jobbet.

Skymning på Sergels torg

Efter en stunds fundering bestämde vi att gå till TGIF eftersom det är precis lagom bullrigt där ifall Clarissa skulle få för sig att vakna.

Mirren bestämmer vad hon ska dricka

Stora C äter Chicken Fajitas

Eftersom det vegetariska utbudet av huvudrätter var skralt valde jag till slut två förrätter och en side order, medan stora C bestämde sig för sin favoriträtt Chicken Fajitas. Egentligen skulle vi väl ha ätit en efterrätt också men när vi hade ätit klart maten var vi inte speciellt hungriga längre. Dessutom hade lilla gumman vaknat så vi tyckte det var bäst att åka hemåt igen.

Stora C och lilla gumman

Väl hemma igen ägnade vi resten av kvällen åt att trösta en arg bebis respektive städa, eftersom städhjälpen skulle komma på tisdagsmorgonen. Halv tolv kom vi i säng.

På besök hos goda vänner

2011-10-15T21:15:00.001+02:00

Idag har vi spontanfikat med goda vänner från föräldrakooperativet. Thea och Lova som är ganska jämnåriga med Casimir och Caspar ska snart få ett syskon och vi åkte egentligen dit för att lämna av ett babyskydd som vi inte använder. Hos flickorna blev vi bjudna på nygjord äppelkaka och barnen lekte därefter några timmar.

Fika med goda vänner

Efter att ha varit och hälsat på Thea och Lova gick vi till kvarterskrogen och åt pizza. Egentligen finns det betydligt bättre pizza i Västertorop, men pojkarna var orubbliga. Den avgörande anledningen visade sig vara att det är hela ananasringar på pizzorna här i området medan man får ananasbitar på pizzerian i Västertorps. Att kvarterskrogen är frikostig med klubbor spelade säker också viss roll i sammanhanget.

Stora C och Clarissa

Förvånad

I vilket fall som helst så blev pojkarna glada och nöjda efter att ha ätit var sin ananaspizzabit. De blev för övrigt på påtagligt mycket bättre humör bara av att åka till restaurangen, vilket var tur då de var mycket sura över att ha behövt lämna sina lekkamrater.

Roligt att äta pizza

Mormor åker hem

2011-10-14T22:00:00.000+02:00

Idag har vi varit med till centralstationen och vinkat av mormor som skulle åka hem med bussen. Om vi säger så här: jag kommer aldrig att göra om misstaget att åka med tre barn och en barnvagn i rusningstrafik igen. Pojkarna började busa redan på tunnelbanan och fortsatte därefter med att jaga varandra på Centralstationen. När jag inte trodde det kunde bli värre började de tävla om vem som kunde springa snabbast - baklänges. Det säger sig själv att de krockade med en och annan fredagsstressad tågresenär.

På McDonald's Vasagatan

För att slippa åka hem ensam ringde jag till Stora C och bestämde träff på McDonald's. Det passade speciellt bra, tyckte jag, eftersom restaurangkedjan har en läskampanj och skickar med en bok för varje barnmål som de säljer. Idag åt dessutom barnen riktigt bra, vilket de aldrig gjort tidigare.

Då det kändes som om barnen fortfarande hade en hel del överskottsenergi kvar efter måltiden bestämde vi oss därefter för att gå St Eriksplan och ta bussen därifrån. En precis lagom lång promenad var detta då vi såg många intressanta saker (fast det var bara jag som såg en stor råtta utanför LO-borgen).

Intressant vägskylt (utanför företaget Tigers huvudkontor)

Från St Eriksplan tog vi buss 4 till Fridhemsplan. Den var full vilket gjorde det lite besvärligt då pojkarna lätt ramlade då bussen bromsade. Efter en stund klättrade dock båda barnen upp på bagagehyllan vilket åtminstone förhindrade att de ramlade och slog sig.

Trötta pojkar åker buss

På väg hem

Om det var mycket folk på bussen mellan St Eriksplan och Fridhemsplan var det desto stillsammare på den sista bussen 153 mot Bredäng vi precis hann med. Tur var väl det eftersom pojkarna hade mycket svår att bestämma om de skulle sitta längst fram med pappa, vara ensamma längst bak eller sitta i mitten av bussen med mig.

Mormor på besök - Casimir lär sig rita

2011-10-13T22:00:00.000+02:00

Mormor Musikanta är som sagt här på besök och idag lärde hon Casimir att rita. Själv har jag bara ryckt på axlarna åt Casimirs teckningsfärdigheter och intalat mig att han brås på sin far (som fortfarande inte kan rita annat än högst otillfredsställande sträckgubbar). När Casimir lyckades prestera en huvudfoting lagom till fyraårskontrollen drog jag därför en lättnadens suck och slog därefter allt var teckning heter ur tankarna.

Mormor och Casimir ritar igelkottar

Efter att vi kommit hem från dansen idag så ville pojkarna måla och mormor som är en duktig tecknare var inte sen att samtycka.

Mormor konstaterade därefter snabbt att Casimirs motorik var välutvecklad och att han kunde rita både fina raka sträck och mjuka linjer, vilket gjorde att hon utgick ifrån att han visst skulle kunna lära sig teckna. Hon instruerade honom om vilka delar som bör finnas med på en katt, respektive igelkott, och döm om min förvåning när Casimir plötsligt ritade igelkottar och katter på längden och på tvären.

Casimirs igelkott

Casimirs katt

Även lillebror fick beröm för sin motorik, då han utan svårighet målade många cirklar och klippte ett papper i små, små bitar.

Caspar ritar ormar

På besök hos farmor

2011-10-12T22:00:00.000+02:00

Idag går inte till historien som en av de mest harmoniska i vårt hushåll. Trots att vi åkte till Fjärilshuset (en given favorit) ägnade pojkarna största delen av tiden med att försöka slå varandra, helst med de krokodiler de fått av sin snälla mormor. Krokodilerna var också mycket bråkiga och försökte äta upp både de tropiska växterna och fiskarna som fanns i Fjärilshuset.

Casimir med krokodil

På eftermiddagen flydde vi Hagafältet och åkte och hälsade på farmor istället, vilket uppskattades av samtliga familjemedlemmar. Krokodilerna fick stanna i bilen men pojkarna slog varandra ändå (samt tog sönder varandras tåg då de lekte med tågbanan). Clarissa skötte sig exemplariskt och både log och jollrade mot farmor och mormor.

Stolt farmor och mormor

Musikanta på besök

2011-10-11T22:40:00.000+02:00

Mamma Musikanta är här på besök. Hon kom igår och barnen och jag gick och hämtade henne på tunnelbanestationen efter hämtningen på förskolan.

På kvällen tog vi det ganska lugnt eftersom allihop var trötta efter en trasslig natt då alla familjemedlemmar var vakna i omgångar. Först vaknade Caspar och grät eftersom han var hungrig. Han väckte förstås Clarissa och när jag var uppe och lagade mat till Caspar vaknade Casimir också eftersom jag inte låg där bredvid honom som vanligt.

Caspar äter korv halv två på natten

Eftersom Caspar inte är någon vän av "frukost" (som Casimir envisas med att benämna yoghurt och smörgås) så blev det till att steka korv mitt i natten. Trött som jag var kom jag inte på något annat.

Casimir utanför vårdcentralen

I natt sov vi bättre. På morgonen åkte vi till vårdcentralen och tog bort det stygn som Caspar inte ryckt loss. Jag passade på att prata lite med min BVC-sköterska också. Casimir fick välja om han ville följa med eller åka till förskolan och bestämde sig för att "-följa med till vårdcentralen men inte titta när doktorn tar bort syet". Detta under förutsättning att ingen skulle ta spruta på honom, något han försäkrade sig om genom att förhöra alla han träffade på vårdcentralen. Sitt uttalande till trots tittade han fascinerat på när sköterskan klippte bort stygnet och frågade Caspar "om det gjorde ont" flera gånger under tiden. Innan vi gick sa han "-Tack för att du gjorde min lillebror bra" till sköterskan.

Casimir på Knatteskutt

Nu på kvällen har Casimir och jag varit på Knatteskutt medan Musikanta var hemma och spelade och sjöng med Caspar.

Junibacken i oktober

2011-10-09T21:04:00.000+02:00

Idag har vi varit på Junibacken. Vid frukostbordet föreslog Casimir allvarligt att vi skulle åka till "Pippis hus" och Caspar var inte sen att hålla med. Varken stora C eller jag hade några speciella ärenden så efter en stund bestämde vi oss att göra pojkarna till viljes. Efter en titt i bloggen konstaterade jag dessutom att det var över ett halvår sedan vi var där senast.

På Hellsingföreställning

På Junibacken var det mesta som förut, även om några utställningar (bland annat en om Gittan och Gråvargarna) tillkommit. Samtidigt har ju pojkarna blivit äldre, vilket märktes tydligt på så sätt att båda satt stilla och lyssnade på Hellsing-föreställningen.

Kung Bore

Lik sin pappa

För Clarissas del var det första besöket på Junibacken. Hon satt i sjalen hela tiden och sov och tittade sig omkring växelvis. Bara vid ett tillfälle av de tre då jag väckte henne för att amma protesterade hon.

Clarissa sover

Själv var jag ganska nöjd med amningspauserna eftersom jag ännu en gång fick möjlighet att stifta närmare bekantskap med Junibackens förträffliga bageri. Maten på Junibacken är bra, men dyr. Kakbordet däremot, är fantastiskt.

Junibackens kakbord

Himmelsk chokladkaka

Det sista som hände innan vi lämnade Junibacken för den här gången var att Caspar och jag delade en chokladtårtbit. Kanske fick jag en femtedel av den, vilket var precis lagom. Och med tanke på hur Caspar hade farit omkring behövde han nog fylla på energidepåerna.

Caspar äter upp den himmelska chokladkakan

Polismuseet med farbror Kay

2011-10-07T22:00:00.000+02:00

Idag har jag och barnen bland annat varit på Polismuseet med farbror Kay. Bara för några dagar sedan ringde jag till Kay och frågade honom om han möjligen kunde ta ledigt på fredagen och följa med till Polismuseet.

Farbror Kay har tagit ledigt från jobbet

Inte nog med att Kay ju är polis, han har dessutom en fantastisk hand med barn. Själv tror jag denna förmåga bottnar i hans rebelliska personlighet, kombinerad med en stor portion godmodighet. När pojkarna leker krig, säger inte farbror Kay "man får inte slåss" utan visar istället hur de ska sikta. För att sammanfatta så varken gör eller säger farbror Kay som andra vuxna.

Promenad i Gamla Stan

Vad det nu än beror på så tycker båda pojkarna väldigt mycket om honom. Så mycket att Casimir till och med frivilligt höll honom i handen på promenaden i Gamla stan.

Från Gamla Stan gick vi sedan genom smågatorna till Djurgårdsfärjan, som denna gång dessutom stannade på Skeppsholmen. (Än en gång skattade jag mig lycklig över sällskapet eftersom jag själv garanterat hade hoppat av på en gång då båten stannade.)

På Djurgårdsfärjan

Stolta stad

Väl framme på Djurgården gick vi till fots över Djurgårdsbron, där vi bland annat såg ett ekipage från Hovstallarna. Även om vagnen var tom sånär som på kusken så behöver ju hästarna både träning och motion. Efter Djurgårdsbron hoppade vi på buss 69 och anlände till Polismuseet en strax före halv tolv. Vi åkte absolut inte den enklaste, närmaste eller snabbaste vägen dit - men det var inte meningen heller utan istället att få in så många olika färdmedel som möjligt...

Framme vid Polismuseet

Polismuseet öppnade inte förrän tolv, vilket Kay var helt klar över, så istället började vi med att ta en sväng till Etnografiska museet där vi också åt lunch på deras utmärkta restaurang. Förutom en liten incident som bottnade i att Caspar la rabarber på Casimirs pannkakor då jag och Casimir var på toaletten så gick besöket bra. Caspar äter nämligen allt - allt utom pannkakor. Han tycker desto bättre om grädde vilket gjorde att Casimirs pannkaksportion utgjorde lovligt byte.

I det läget kompromissade jag och reste mig upp för att ge tillbaka pannkakorna till (en mycket ilsken) storebror samtidigt som jag skulle be om att få en extra skål grädde till lillebror. Dessvärre reste sig Caspar också från sin kaféstol då, tappade därefter balansen och ramlade rakt baklänges. Mycket dramatiskt blev det, speciellt då hans humör inte förbättrades av fallet och då han redan innan var blåslagen i ansiktet.

Utmärkt lunch på Etnografiska

Det krävdes dock bara en endaste liten köttfärsjärpebit i lillebrors mun för att humöret skulle förbättras påtagligt. Och efter en hel portion med köttfärsjärpar, potatis, brunsås och lingon var harmonin återställd och båda barnen var glada.

Lekhörnan på Etnografiska museets restaurang

Efter lunchen gick farbror Kay en sväng med barnen på Etnografiska museet, medan jag ammade Clarissa. Sedan igår gäller nämligen en ny doktrin, nämligen att jag bestämmer när hon ska äta. När pojkarna kom tillbaka gick vi därefter till Polismuseet.

Casimir kör polisbil

"Vi-vo" säger polisbilen

På Polismuseet fanns det mycket roligt att göra för barn. Förutom att köra polisbil och prova polisuniform så fanns det också en lektrappa med leksaker och böcker samt en flanelltavla.

Lektrappa på Polismuseet

Pojkarna leker

Pojkarna lekte länge med leksakerna och i polisbilen. Efter hand involverade de oss vuxna också, så stackars Kay blev arresterad mer eller mindre brutalt väldigt många gånger. Casimir gick till och med så långt att han släpade med Kay till polisbilen.

Caspar arresterar farbror Kay

På övervåningen fanns det flera utställningar som vände sig mer till skolbarn. Pojkarna hittade snabbt ett datorspel med tillhörande pistoler som de tyckte var väldigt roligt. Clarissa som var vaken tittade upp i taket där det fanns lampor med tidningsartiklar och gosade samtidigt med min halsduk.

Pojkarna hittade naturligtvis "pistoler"

Nöjd med mammas halsduk

På vägen ut från museet fick pojkarna varsin helikopter vilka de lekte med resten av dagen.

Farbror Kay inhandlar helikoptrar

Pojkarna väntar spänt på bussen

Innan vi kom hem, lyckliga men utpumpade hann vi åka både buss, spårvagn och tunnelbana igen. Tunnelbanefärden hem var lite besvärlig eftersom alla barnen var vakna samtidigt och jag var tvungen att ha Clarissa i famnen men efter att ha påmint pojkarna om att de skulle få varsin glass när vi var framme gick resan hem ändå bra.

Mutglass

Väl hemma igen kunde vi konstatera att det varit en ovanligt lyckad dag. Alla tre barnen var mycket trötta vilket också är ett tecken på att de haft roligt. En av de sista saker som Casimir sa innan han somnade var "i morgon vill jag vara på polismuseumet hela dagen".

En helt vanlig tisdag...

2011-10-04T22:00:00.000+02:00

Idag har varit en helt vanlig tisdag vilket innebar att jag och pojkarna vaknade vid sextiden, men att jag lyckades få dem att ligga kvar i sängen tills halv sju då de gick över till barnrummet för att väcka pappa. För att få sova så mycket som möjligt sover nämligen Clarissa och stora C i dubbelsängen i barnrummet medan jag och pojkarna sover i sovrummet. Medan Clarissa vaknar ifall pojkarna drömmer och pratar i sömnen vaknar Caspar när vi tänder lampan då Clarissa ska ammas.

Efter att vi ätit frukost bestående av yoghurt och smörgås (pojkarna äter oftast bara yoghurt om jag ska vara ärlig) försvinner stora C med cykeln vid halv åttatiden. Ungefär samtidigt påbörjar jag påklädningsproceduren. Kvart i åtta ringer Agnia (vår förtjusande städerska) på dörren. Precis innan dess vaknar Clarissa och efter att ha fått en ny blöja och ätit upptar hon en av sina mest frekventa sysselsättningar - att skrika.

På väg till förskolan

För att försöka underlätta för Agnia försöker jag plocka undan lite samtidigt som jag klär på mina mer eller mindre samarbetsvilliga barn (samarbete vad gäller skor men inte jacka). Jag ger till slut upp och tar Clarissa under armen och ger mig iväg till förskolan. Lite tidigare än vanligt, men då Caspar propsar på att åka sparkcykel blir vi en kvart sena i alla fall.

Casimir är snabbast

Vid kvart över nio är vi framme vid förskolan och då har vi gjort ett uppehåll vid ett hus på vägen och haft en äppelpaus. Casimir som cyklar till förskolan envisas med att äta äpplet samtidigt som han cyklar vilket fungerar förvånansvärt bra. Han väntar samarbetsvilligt vid varje korsning och leder därefter cykeln över gatan.

Nästan framme vid förskolan är det ett vägarbete vilket försvårar för mig. Medan jag tvingas ut i gatan med barnvagnen, fyraåring på cykel och tvååring på sparkcykel passerar jag en man som frågar om alla barnen är mina och om de inte är väldigt lättklädda. Jag ler och svarar "ja" på båda frågorna, pekar på jackorna som ligger på barnvagnen och tillägger att barnen aldrig fryser.

Lämningen går bra men Caspar är lite mammig och vill inte släppa taget riktigt. Han ler och surar samtidigt när jag hoppar upp och ner utanför "vink-fönstret". Elena, en av hans snälla fröknar, har honom i famnen.

På eftermiddagen hämtar jag barnen med bilen för ovanlighetens skull. I dörren springer jag på vår kinesiska och frågar henne om hon kan gå en promenad med Clarissa under tiden. Tidigare har jag alltid tagit med Clarissa men tycker det är dags att Clarissa och hon får bekanta sig lite med varandra.

Väl hemma har jag förberett middag till Caspar samtidigt som jag packar ner ett mellanmål till Casimir. Eftersom Caspar är så ledsen när vi går ber jag vår kinesiska barnvakt att åka tunnelbana med Caspar och ger henne pengar att hitta på något roligt för. -Chokladtårta, säger jag, det gillar han.

På Knatteskutt i Älvsjö

Jag hittar till Älvsjö utan några problem, fast med hjälp av GPS. Casimir springer i förväg och visar var man ska gå in i gymnastiksalen. Jag var inte med förra gången och gången dessförinnan var barnen ute och spelade fotboll. Den här gången är det basket som står på agendan. Innan jag hinner räkna till tre har Casimir dock klättrat högst upp i ribbstolarna.

Hemma igen (hemvägen tog lite längre tid) är det alldeles för sent för lagad middag. Casimir gillar rutiner och vid sjutiden ska man äta kvällsmat, inte middag. Jag förhandlar och vi enas om havregrynsgröt (som en av mina vänner som är barndietist sagt är utmärkt mat). För att göra det lite roligare äter vi gröten i barnrummet. Caspar som varit lite ledsen medan vi varit borta vill sova tidigt så kvällsmaten kan Casimir och jag äta i lugn och ro tillsammans.

Hemma igen - Havregrynsgröt till kvällsmat

Vid halvniotiden vill även Casimir sova. En stund innan dess har stora C kommit hem och tar över Clarissa för kvällspasset. Eftersom Clarissa fortfarande är kvällspigg är hon vaken.

Kvällspigg flicka

Kort därefter påbörjar Clarissa sin vanliga kvällsaktivitet - att skrika. För att försöka lugna henne bäddar stora C ner henne och sig själv i barnrummet och tittar på film. Clarissa vill inte äta. Hon vill inte bli gungad eller bli buren. Inte åka vagn. Det enda hon möjligen kan tänkta sig korta stunder är att ligga hos pappa och titta på film. Den lilla sjöjungfrun fungerar bäst, speciellt när det är musikstycken.

Pappagos

När Clarissa äntligen somnar, vid halv elvatiden, sover jag sedan en stund tillbaka. Efter att han nattat Casimir är jag helt enkelt för trött för att göra så mycket nytta, så efter en kopp te (jo, jag sover ändå) och en smörgås går jag och lägger mig. Mitt emellan mina två små prinsar sover jag sedan några timmar åt gången men vaknar och stoppar in en napp då och då. Ammar behöver jag bara göra en gång, vid halv fyratiden. Så går ännu en dag och snart är det morgon igen.

Jubileumsinlägg - Fjärilshuset

2011-10-02T16:59:00.002+02:00

Idag har vi varit i Fjärilshusen på Haga. Jag tyckte det passade extra bra eftersom det var så vackert väder och då dessutom var precis två år sedan vi var här senast. Jag vet detta eftersom det var det första inlägget i den här bloggen.

Hagaparken i höstskrud

Idag åkte vi hela familjen. Stora C var inte speciellt svårövertalad då vi sovit dåligt och kände ett påtagligt behov att få hjälp med att aktivera våra vildingar.

Familjen

Casimir och Caspar var förstås med på noterna och när Caspar hörde att han skulle få titta på fiskar igen ville han åka iväg omedelbart.

Det var också Caspar som uppskattade besöket allra mest och gick in för uppgiften att "klappa fiskar" med hjärtats lust. Tja inte alla fiskar gick att klappa, i dammen med piraior fanns det till och med en mycket illustrativ varningsskylt.

Piraior i vattnet

Att klappa karparna i den stora vattentanken var dock inga problem, de var tvärt om nyfikna och kom gärna och hälsade när pojkarna stoppade ner händerna i vattnet.

Pojkarna klappar fiskar

Karparna som blev klappade

Efter att klappat karparna, och sprungit igenom de andra delarna av fjärilshuset gick vi och köpte lunch till hela familjen. Utbudet var hyfsat och barnen åt glatt en stor portion med köttbullar och potatismos var. Dessutom fick de var sin Calippoglass, vilket gjorde att jag och maken både hann att äta vår mat och dessutom dricka en kopp te med tillhörande hallonpaj (som vi delade).

Lunch ute

Mirren och Caspar

Clarissa vaknade och fick också äta innan vi gick tillbaka och hälsade på de andra invånarna i Fjärilshuset. Vi hade tagit med oss bärsjalen, vilket var tur eftersom barnvagnar inte var tillåtna.

Bärsjalen kommer till heders

Clarissa hade dock inget emot att bli buren så länge hon fick ha händerna fria (att suga på) så länge hon var vaken. Hon verkade för övrigt gilla omgivningarna och skrek inte någon gång under hela vistelsen.

Clarissa vaken

Efter lunchen gick vi igenom hela Fjärilshuset igen och bekantade oss med alla invånarna. Förutom fjärilar av alla sorter fanns även:

Fjärilslarver

Papegojor

Sköldpaddor

Kinesiska vaktlar

Clownfiskar

Innan vi tog adjö fick pojkarna var sin plastfjäril för att minnas besöket. Jag bestämde även att jag skulle åka ensam med Caspar till Fjärilshuset någon dag eftersom han absolut inte ville åka hem.

Farväl till fjärilarna

Besök på Naturhistoriska

2011-09-30T22:00:00.000+02:00

Idag har jag och barnen varit på Naturhistoriska Riksmuseet nästan hela dagen. Jag har en ambition att jag och pojkarna ska åka på utflykt en dag i veckan och efter förra veckans övningar bestämde jag att vi skulle åka någonstans dit vi kunde ta oss med bil. Eftersom det var ett tag sedan vi besökte Naturhistoriska tyckte jag att det skulle passa bra.

Naturhistoriska Riksmuseet

På vägen dit funderade jag på om pojkarna skulle komma ihåg att de besökt museet tidigare. Redan innan vi gick in visade Casimir att han mindes mycket väl genom att upplysa mig om att det fanns "en vulkan därinne" och att man "inte fick trycka på några knappar på toaletten" där. (Förra gången tryckte han på larmknappen varvid det genast kom en stadig vakt instolpandes när vi var på toaletten).

Dinosarurier

Den här gången klarade vi oss utan missöden om man bortser från att pojkarna upptäckte den enastående akustiken och att Caspar envist hävdade att han "bara skulle äta glass" till lunch, en uppfattning han för övrigt helt avsteg ifrån utan att för en sekund sluta att hävda.

Vackra lokaler med bra akustik

Det första vi gjorde var förstås att titta på Dinosaurieutställningen. Utställningen om människans utveckling hastades igenom och därefter såg vi Polartrakterna då vi egentligen letade efter lunchrestaurangen.

När vi äntligen lyckats ta oss till restaurangen (och då jag handgripligen avbrutit några slagsmål om vem som skulle trycka på hissknappen) åt Casimir genast tre pannkakor varvid Caspar åt en skål pasta, en skål sallad och apelsinbitar samt en halv tårtbit (samtidigt som han som sagt envist hävdade att han "bara skulle äta glass"). Därefter orkade pojkarna bara en varsin isglass av det minsta formatet.

Fiskare

Glada blev de i alla fall och vi tillbringade därefter mycket tid i utställningarna om vår Marina miljö och de geologiska förutsättningarna. Pojkarna matade en Havskatt säkert en timma varvid vi kunde konstatera att fisken i fråga gärna åt musslor, krabbor och sjöstjärnor men däremot ratade rödalger, maneter och havsmöss (jodå, det finns tydligen en fisk som heter så).

Pojkarna matar Havskatt

Entusiastisk Havskattsmatare

"Vill du ha lite mer?"

Innan vi åkte hem tillbringade vi lite tid i utställningen om vår närmiljö, där jag lyckades lära mig skilja på Mandelkremla och Mandelriska. 10 rätt av 10 möjliga i svamptestet blev resultatet.

Avsked till dinosaurierna

Vägen hem igen gick bra och när vi kom fram kunde jag konstatera att båda pojkarna somnat i bilen medan den lilla flickan (som sovit mesta tiden under besöket på museet) var klarvaken.

Utpumpade upptäckare på väg hem

Uppdatering Caspars status

2011-09-30T08:00:00.000+02:00

Caspar klarade sig undan med blotta förskräckelsen - samt en rejäl blåtira och två stygn i pannan. Ingen hjärnskakning och inga andra skador vad vi kan upptäcka.

En olycka...

2011-09-29T22:00:00.000+02:00

Idag har varit en riktigt usel dag. I och för sig började dagen bra med en promenad till Vinterviken tillsammans med en vän från min nya mammagrupp i vackert brittsommarväder. Därefter gick jag förbi Öppna förskolan i Axelsberg och det var också trevligt.

Vintervikens trädgårdscafé

Mirren i ny klänning (som enligt Stora C ser ut som ett förkläde)

Clarissa har hittat sina händer

Problemen började i och med att jag gick ifrån Axelsberg. På vägen till Västertorp gick jag fel vilket gjorde att jag blev några minuter försenad till förskolan. Jag ringde i och för sig innan, så jag tror inte att det var någt problem för personalen, speciellt inte då det bara var Casimir som jag skulle hämta. Vår kinesiska hade strax innan hämtat Caspar och därefter begett sig till lekplatsen.

Men i och med att jag blev försenad till förskolan, blev jag också sen hem, vilket ledde till att jag inte hann iväg till dansen innan jag kolliderade med Caspar i dörren. Caspar hade enligt utsago varit ledsen och velat gå hem - och blev förstås inte mycket gladare av ytterligare ett avsked.

Till och med Casimir tyckte nog lite synd om lillebror och hade nog gärna sett att han skulle få följa med - men det var inte mycket att be för då Caspar fortfarande var för liten.

Dansen och alla moment* som ingick i denna aktivitet gick bra men när vi kom hem var förstås pojkarna väldigt vilda då de varit ifrån varandra en stund. Clarissa livade dessutom upp stämningen genom att skrika stora delar av kvällen.

Någonstans mitt i allt detta hörde stora C och jag att pojkarna höll på att leka med badrumsdörren varvid jag var snabbast att springa dit för att ta dem i hampan och säga att man "aldrig, aldrig får leka med dörren för att man kan klämma sig då". På den sekund som det tog innan jag hann dit lyckades Caspar dock få dörren på sig varvid han tappade balansen och föll baklänges ner för källartrappan. Längst nere på golvet låg han och skrek (tack och lov) med ett jack i pannan och i en pöl av blod.

Ingen annan råd än för stora C att ta Caspar i bilen och åka till akuten igen. Den här gången var såret så djupt att läkaren var tvungen att sy. För att försäkra oss om att Caspar inte fått hjärnskakning fick vi order om att väcka honom ett par gånger under natten.

Olycksfågeln sydd och omplåstrad

*Som att packa in Casimir och Clarissa i bilen, spänna fast dem i barnstolarna, se till att det fanns blöjor, skötbädd och tvättlappar, ta isär barnvagnen fälla ihop den och lägga den i bilen, åka till Telefonplan, hitta parkeringsplats, ta ut barnvagnen igen, sätta ihop den, hjälpa (läs dra ut) Casimir ur bilen, ta ut Clarissa ur bilen, lägga henne i barnvagnen och gå till dansen, klä på Casimir dansvänliga kläder - och sedan vice versa på vägen hem.

Långsam söndag

2011-09-25T22:18:00.000+02:00

Även idag har varit en långsam dag då vi egentligen inte gjort så mycket mer än frostat av frysen, vilket praktiskt taget ledde till översvämning i köket. Lärdomen är möjligen att vi ska sluta att ha glass i frysen eftersom barnen ofta letar efter dessa och därefter inte stänger dörrarna ordentligt.

På förmiddagen gick vi till lekparken (igen) och Caspar klättrade längst upp i toppen av klätterställningen för första gången vad jag vet. Lite hjälpte det säkert att både pappa och storebror redan var där uppe.

Caspar är lycklig över att han lyckats ta sig ända längst upp i klätterställningen

På eftermiddagen tog vi med oss äppelkakan som Caspar och jag bakade igår vart efter vi åkte iväg och hälsade på Helen med familj i Huddinge.

Helens hus i Huddinge

För varje gång vi hälsar på har det hänt något nytt med huset och den här gången hade helgen ägnats åt att sätta gipsplattor i sovrummet. Medan Stora C och jag beundrade de senaste landvinningarna inomhus så bekantade sig familjen med vårt nytillskott.

Clarissa träffar Fredrik

Clarissa bekantar sig med Helen

Vid fikastunden visade det sig att Helen också bakat äppelkaka, så ingen behövde gå hungrig från bordet. Ingen av pojkarna åt dock något utan höll sig enbart till det drickbara. Dessvärre visade pojkarna inte heller prov på något vidare bordsskick då de vid upprepade tillfällen bubblade i glasen. Trots detta insisterade Casimir på att han "skött sig" eftersom han suttit kvar tills Helen sagt att han fick "gå från bordet".

Äppelkaksätning

Heldag med Caspar

2011-09-24T22:00:00.000+02:00

Idag lördag har vi delat upp oss så att Stora C varit tillsammans med Casimir medan jag och Caspar tillbringat dagen ihop.

Medan Stora C och Casimir åkte gick på bio och såg Bilar 2 (om vilken Casimir fällde omdömet "de sköt hela tiden" respektive "de slogs alldeles för mycket" vilket säger ganska mycket med tanke på att han älskar Tom och Jerry) så ägnade Caspar och jag åt oss lugnare aktiviteter.

Först åkte vi och handlade på ICA, vilket gick över förväntan med tanke på att Caspar trots allt bara är två år. På vägen hem igen gjorde vi ett snabbstopp på Barnens Hus i Kungens kurva där jag köpte en sug åt Clarissa (som är lite snuvig) och ett par röda stövlar till Caspar. När vi kom hem badade han och när de övriga pojkarna lämnat oss på eftermiddagen gick vi till lekparken. På kvällen bakade vi en äppelkaka, vilket föranledde en av dagens få dispyter då Caspar hellre ville äta smeten än att hälla den i formen.

På lekplatsen

Varför gå den enklaste vägen hem?

Caspar har "fastnat" i en lyktstolpe

Caspar vispar smör och socker

Sammantaget var det en väldigt lugn och harmonisk dag som jag tillbringade med min ljuvliga lilla pojke.